Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 1

nanmäte, hvilket förundrade honom, emedan det annars vanligen är hvitgult. Med tillhjelp af en ståltråd iyckades det honom att få det ut, och si! en liten röd, hoprullad papperslapp fölli hans hand. Hvad fan är detta!, ropade Sebastian och uppvek papperet. Hvad fan är dettal ropade han återigen, sedan han ögnat igenom detsamma. Detta kan man kalla ett bombastiskt prof på äkta suvernantspoesil Och nu började han återigen högt läsa: : s Från jordens krets ; Till himlens spets Är kärleken och blir allrådande, Och vid en älskad bilds beskådande Man känner ett så himmelskt ljult bebådande Af fröjd och smärta Uti sitt hjerta. Din sköna sång Hur mången gång Har jag cj genomläst och åter genomläst densamma Med nytänd, evig bimlaflamma, Som ifrån högre regioner biott kan stamma, Liksom den höga polen Nedstammar ifrån — solen. ÅMNMANDA. Ja, ser man bara pål sade Sebastian för sig sjelf, efter en stunds bäpen tystnad. Nu är jag vackert fast. Men det är rätt åt mig! hvarföre skulle jag här om dagen, för gyckels skull, lemna henne en afskrift af Stagneli sång till ,Amandar, hvilken hon nu visst gör mig den oförtjenta äran af att sjelf hafva författat. Hon är kär i mig —, hon här fått en himlaflamma,, och jag . . . jag är förlorad; tU en guvernant. liknar on. bästigel: der ban sugit sig fast, der sitter ban. Men det