Aftonbladet – 5 januari 1843, sida 1

ACER SPP Feat Myt Tr YRAN ne SIST pe DON BALDOMERO ESPARTERO. Ef:er Gaållerie des Contemporains illustres. i (Siut fr. gårdagsbl.) Vid Isabellas uppstigande på tronen förklarade sig Espartero genast för den unga drottningen, och då det inbördes kriget utbröt, blef han nämnd till generalkommendant i provinsen Biscaya. Här syntes lyckan, alt börja med, öfvergifva honom, han blef 5 eller 4 gånger slagen al Zumalacarreguy och slog ingen, hvilket föröfrigt icke hindrade att han efterhand blef utnämnd til marcchal de camp och sedermera till generailöjtnent. Slutligen befriade döden 4833 Christinos från dån fruktansvärda befälhafvaren i Guipuzea (Zumålacarreguy) Men inflytandet af hans namn fortfor ännu länge; den konstitutionella armåten var demoraliserad, fem öfverbefälhafvare (Sarsfield, Quesada, Rodil, Valdes och Mina) hade efter hvarandra blifvit slagna af den Carlistiska armåeen; den skickligaste befälhafvaren, .Cordova, vann några fördelar, men bändelserna i La Granja -hade medfört hans förafskedande, och han hade sökt en tillflykt i Frankrike. En enda general, som ännu ej blifvit utnött, återstod, för att sätta i hans ställe, nemligen Espartero, som väl också blifvit slagen, men endast i mindre träffningar. Genom ett dekret af d. 17 Sept. 4836 blef han utnämnd till vicekonung af Navarra, generalkapten öfver de Baskiska provinserna, och öfverbefälhafvare för Nordarmåen. Hans ställning var icke serde!es fördelaktig, den utsvultna, obetalta och modfällda armeen mördade sina egna chefer, smittad af den revolutionära andan i Madrid; öfverlemnade sig åt alia excesser, och öppnade till och med för Don Carlos vägen till Madrid. Espartero vidtog det bästa medlet att lifva modet hos sin armåee: han började med en seger; han förjagade Carlisterne från höjderna vid Luchana och befriade Bilbao. Denna vapenbragd, vid hvilken 450 engelska artillerister kraftigt medverkade, förskaffade honom titeln af grefve af Luechana. Efter denna framsång sysselsatte sig Espartero, med den kraft, som emellanåt visar sig hos honom, dermed att återställa krigstukten i sin armee; tvenne gånger i Miranda vid Ebro och 40 dagar derefter i Pamplona, vågade han sitt hufvud på, att rycka Escaleras och Sarsfields mördare ur leden, och att låta skjuta dem i deras kamraters och sannolikt medbrottsliges åsyn. Sedan detta var gjordt, återföll Espartero 1 sin vanliga overksamhet, han lät Don Carlosi allsköns ro skjuta fram sitt avantgarde ända till Madrid, och ankom först sedan pretendenten sjellmant dragit sig tillbaka. Året 4837 förflöt under obetydliga rörelser och operationer utan framgång, om våren 4858 grep grefve Luchana åter kraftfulit till offensiven. Han upphbann d. 27 April vid Burgos den Carlistiske generalen Negri, som vågat sig tll Castilien, siog honom, tillfogade honom en förlust af 3,000 döde eller fångar, och tog hans bagage och artilleri. Detta slag förberedde upplösningen af den Carlistiska armåeen. Det öfriga gjorde intrigerna och stridigheterne hos kamarillans ledare, samt oerfarenheten hes Guergu, hennes kreatur. Guerguå lät vid Pennacerrada med 43,000 man fullständigt slå sig af Espartero. Efter bataljen och intagandet af Pennacer rrada, beredde sig Espartero aut belägra Estelia, då underrättelsen om Christinske genbralen Craas stora nederlag al Cabrera, framför bergfästningen Morella, spridde modlöshet inom den konstitutionella armten och afbröt belägringen. Espartero måste återgå till sitt favoritsy stem: att temporisera och hålla sig på defensiven. Imedlertid hade befälet öfver den Carlistiskå armåen blifvit fråntaset Guergu och gifvet åt Maroto, och denne anförares bekanta kraftfullhet lifvade åter hoppet hos Carlistiska armåeen. EN TNA TE TT ST SRA RN OK ATT RANE EA AT NE NS RA ANNE EEE SE ET NR o