Aftonbladet – 4 januari 1843, sida 3

rädstufvurätten,. med påstående att Paton, till följe a 41 art. 2 8 af vexelstadgan, måtte åläggas att ti Peuvrel genast betala berörde vexelbelopp, 1395 franc jemte ränta och kostnader. Hära svarade James Paton genom ombud, härads höfding A. Möller, och anmärkte att vexeln icke bli! vit i behörig tid till accept uppvist för Rougemon de Lövenberg. Pcuvrels ombud genmälde, att hvarken efter sven ska lagarne funnes någon skyldighet för vexelemot tagarne, att besörja accept för vexel, som i betal ningsväg blifvit insänd, så vida han ej derom af re mittenten (här: James Paton), fått bestämdt uppdrag och att derföre vexeln hvilar utan risk till förfallo dagen, samt att Paton et Comp., som underlåtit hvar veselstadgan föreskrifver, således finge skylla sig sjel för följderne. Svarandens ombud invände häremot, att då 5 art 1 vexelstadgan innehåller, att vexelbref genast efte dess ankomst bör till godkännande uppvisas, mer Peurvrel i stället behållit vexeln, som icke blifvit god kännaren, Rougemont de Lövenberg, företedd, förrär dagen efter det den var till betalning förfallen, oci Peuvrel ej heller, efter det vexelbrefyet honom till handakommit, frånsagt sig befattningen dermed oc vexeln återsändt, så ansåg ombudet att Peuvrel, ge nom sin försummelse, vore sjelf orsaken till sin för lust, hvarföre Paton et Comp. undandrogo sig all ansvar i och för vexelbrefvet; ombudet antog de dessutom så mycket mera ofelbart, att Rougemont de Lövenberg accepterat och honorerat vexeln, om der blifvit för honom inom laglig tid till accept företedd som Lövenberg vid samma tid då vexeln bordt upp. visas och äfven efteråt accepterat andra å honom a Morsing dragne vyeslar. För att styrka detta, före viste Möller ett af handelshuset Oldenburg comp utgifvet betyg, att Oldenburg den 4 September 184( af Morsing köpt vexlar å Lövenberg, till belopp a 45,550 francs, som insändes till Hamburg och deri rån till Paris, då de genast vid presentationen blefvc accepterade. Kärandens ombud förmente, att Paton et Comp. cnär Lövenberg af Morsing fått behörig underrättelsc om de af honom å Lövenberg dragne vexlar, hade allt skäl att hålla sig till Lövenberg om ersättning men Peuvrel egde deremot obestridlig rätt att af Pa ton, såsom vexelöfverlåtare, få sin betalning. Dess utom förmente ombudet, att Paton et Comp. i så måtto förfarit oriktigt, att de sändt vexeln till Peu: vrel i Avize, då de i stället, om de velat vinna accept derå af Lövenberg, bordt insända vexeln til Paris. Vidare ville kärande-ombudet, vid jemförelsc af 3 art. 3 Ö och 5 art. 4 I i vexelstadgan, pistå att det var ostridigt att acceepten skall verkställas gcenom remittentens försorg. Hade Paton insändt vexeln till Peuvrel, med anmodan att derå söka godkännelse, så, ehuru acceptenten (Lövenberg) ej var bo ende i samma stad och vexeln redan, tvertemot hvac vexelstadgan medgåfve, genom afsändningen till Aviz gjort en omväg, hade någon anledning förefunnits föj påstäendet att Peuvrel till anskaffandet af accept-va rit pligtig. Det vore, mente ombudet, kändt af heta börsen, att dä en vexel, ställd på tid, insändes såzOm remiss helst till annan ort, än hvarest acceptantern bor, någon skyldighet för vexelmottagaren cj eger rum, att, så vidt han icke derom serskildt blifvit an manad, derå söka anskaffa accept. En vexel, lemnad såsom betalning, löper under tiden mellan flere hän. der utan all risque för vexelrätten, endast vid förfallotiden stadgade demarcher iakttagas. Häröfve meddelade rädstufvurätten den 29 Februari sistlide år det utslag, att emedan Peuyrcl, efter att hafva från Paton et Comp. inhändigat ifrågavarande vexcel, icke, såsom 3 art. 4 S af vexelstadgan den 24 Jan. 4748 föreskrefve, hvarken besörjt derom att vexeln genast blifvit för Lövenberg uppvist till erhållande a! hans förldaring, huruvida han ville godkänna vexeln eller ej, och icke heller afsagt sig denna förrättning, utan först dagen efter örfallodagen, jemte företeende af vexeln för Lövenberg, derför fordrat betalning; ty och i stöd af berörde lagrum, fann rådhusrätten, att Paton et Comp. icke kunde förpligtas betala vexelns belopp, utan blef Paton från Peuvrels påstående befriad. Mot detta utslag vädjade kärande-ombudet notarien Möller till Svea hofrätt och anförde hufvudsakligen detsamma som i rådstufvurätten och anmärkte, att rådstufvurätten orätt tillämpat stadgandet i 35 art. 4 g, hvilket icke skulle angå förevarande fråga, emedan Peuvrel ej fått vexeln för att derå söka godkännande, hvarom i Patons bref ej blifvit nämndt, utan såsom betalning. Hofrälten meddelade dom den 28 Juli 4844, och fast-tällde deruti rådstufvurättens beslut, Hofrättsrådet Bergström, assessorerne Munthe, Lundstedt, J. A. C. Qvensel och adjungerade ledamoten vy. häradshöfding Gjerling handlade målet i hofrätten. AASseerande ombudet fullföljde likväl ytterligare saken till Kongl, Maj:t. Han höll sig förnämligast fast dervid, att Paton et Comp. ibetalningsväg insändt vexeln till Avize att i Paris hos Lövenberg inlösas efter 3 månaders förlopp, utan att dervid fordra eller begära någon åtgärd från Peuyrels sida om accepts anskaffande, hvarom serskild föreskrift varit desto heldre behöflg, som godkännaren ej bodde på samma ort, och vexeln, som dessutom gjort en i vexelstadgan förbjuden omväg, alldeles icke ankommit till Pcuvrel i ändamål att derå söka godkännande, hyarom 3 art. 4 . handlar. Förhållandet vore olika då en vexel insändes till accepts anskaffande, och då man dermed fullgör en remiss. I förra fallet vore det remittentens skyldighet att insända vexeln till den ort der acceptanten bor, då vexelemottagaren stadnar i ansvar för fullgörande af föreskrifterne. I sednare fallet kunde vexlar försändas t. ex. på IL. Sterling, betalbara i England, såsom betäckning till någon boende i Italien, Frankrike o. s. v., och hvilka vexlar sedermera såsom betalning kunde löpa man och man cmellan, men anlöpa acceptantens boningsort först vid förfallotiden. Vid muntligt förhör inför nedre revisionen yrkade Peuvrels ombud ytterligare, ati, då en handlande skickar en vexel till annan ort än betalans skyldighet är att serskildt på betal i; AL (Slutet följer.) SSKEEISOTS ee — Igår afton, i skymningen, anträffades utanför operahuset en död qvinsperson, mycket illa klädd Bet förmodas, att hon omkommit genom köld ock elände. Den? döda kroppen har blifvit förd till lik rummet under rådstugan. B VBYRBELE Ro ut HAE