Aftonbladet – 4 januari 1843, sida 1

HÄMND OCH FÖRSONING ;. BERÄTTELSE AF ONKEL ADAM. Xx. DEN DÖENDE. Ludvig satt åter i lvgn på sin lilla kammare och fördjupade sig i sina böcker. Det var ett litet trefligt rum der han bodde; en fullklädd bokhylla, några taflor af erkändt värde; der borts i hörnet, aflägsnadt såväl från kakelugnen som dörren, stod pianot, och här på långväggen soffan, och framför den arbetsbordet. Ludvig hade nyligen hemkommit från sitt julbesök hos fosterföräldrarne på Lillhamra. Det hade varit cen glädjefest för hans barnsligt känsliga hjerta, men en sak hade på en gång stört hanslugn och gjort honom glad, på en gång förorsakat honom nöje och missnöje. Den bildningsgrad, till hvilken de gamle hade sökt lyfta Theodora, (och hvari de lyckats), tvert emot Ludvigs önskan, gjorde honom bekymrad. Theodora var redan så långt öfver sitt stånd, att hon aldrig kunde återföras dit, och man hade således gjort henne en verklig otjenst; man hade ingifvit henne fordringar af lifvet, hvilka man ej var i stånd att tillfredsställa, man bade öppnat för henne eh ny verld, der man ej kunde införa henne, emedan hon ej tillhörde den, och hon hade otvifvelaktigt funnit sig lyckligare om hon för alltid fått stå utanför, uten att ens få kasta en blick ditin. Ludvig hade väl icke, som mamsell Crallsten påstod, trätt och grälat på majoren och fröken för deras välmening, men han hade ej kunnat underlåta att meddela dem sina bekymmer för Theodoras framtid. Då kommo deras suppositioner fram, och då han ej kunde annat än beröfva ) Se Aftonbl. 22 298, 939, 300, 504, 302, 303, 304 för förlidet år och 4? 4 och 2 för i år,