Aftonbladet – 4 januari 1843, sida 1

Har ni sett någon dö? Har ni stått bredvic någon dödssäng? Har ni sett denna sista kamp som förestår oss alla, då pulsarne slå, än nästar som de skulle stadna, än öka hastigheten, lik som de ville skynda undan för döden? Har n aftorkat kallsvetten på en döende? hört hans si sta hviskande bön om nåd och kärlek? Har n sett hans leende? Döden kommer alltid med et leende på läpparne; det är blott bröstet, som suckar ut lifvets sorger. Gumman framsatte ett ljus bredvid sängen och lemnade rummet, skenet föll klart på den kämpandes ansigte, som var blekt, utmärgladt; men ännu brann der eld i de insjunkna ögonen, ännu hvälfde sig tankar inom den breda pannan; snart. snart skulle allt vara förbi. Ni har bedt mig komma,, sade Ludvig och satte sig bredvid sängen, jag har kommit till er för att fullgöra min pligt som Guds tienare. Tack herre, sade mannen med mer styrka in man kunde förmoda; tack herre! Ni skall veta, fortfor ban afbrutet, att jag varit en dålig menniska i mina dar — och ej mycket brydt mig om. prester och bibel; jag tvärtom gjorde gäck af begge delarne och gick ofta i kyrkan för alt endast få något att skratta åt, om jag märkte nåsonting underligt hos presten; — men jag hörde en gång på er, och från den stunden föll liksom jäll från mina ögon — ni talade ni, ej bättre in andra — men ni sade det med mening, det kom ur ert hjerta och träffade mig — ni såg så ärleksfull ut, så god — och jag ville ännu en sång se er i ögonen innan jag dog. co Om jag kan trösta, sade Ludvig, å är det cke mig, utan Herran ni har att tacka derför, det är han som talar genom mig och ber er att uppriktigt b Har ni något på hbjertat så ännelsen ligger en nalf ånger och örelse.n vill bekänna — jo herre, ag bar mör