Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 2

—E—— mm Ack jal ropade flickan, ack ja! tycker han om det, skall jag nog lära mig. Man talade således med socknens organist, en ganska skicklig man, och Theodora spelade nu dagligen på det gamla klaveret, som så länge stått obegagnadt, och der blott då och då fröken, för att göra sin bror till viljes, hade-hamrat en och annan finsk folkvisa, eller Savolax jägarebataljons march. Majoren tog sjelf en tjenares skepelse på sig och sökte fram en fransk grammatika och läste franska för den lärgiriga flickan, som arbetade bittida och sent, emedan majoren och fröken försäkrade, att det skulle glädja Ludvig. Till nästa Jul, vill Gud, kommer Ludvig hem, sade gubben många gånger, och då skall han bli glad. Huru lätt böjer sig icke qvinnan i hvarje form, bon är skapad att slingra sig kring mannen som en murgrön och betäcka den nakna stammen med sina gröna bladvippor; utan att förlora sin sjelf. känsla, utan att ett ögonblick försaka sin värdig. het, kan hon linda sina armar äfven kring en brottsling, kyssa bånet från hans läppar och tork: ångestsvetten och förbannelsen från hans brännande panna. Så kunde också Theodora offra allt, för att böjs sig i den nya form, man ville gifva henne; hor observerade hvarje blick, hvarje ord, sög menni skokännedom ur hvarje blad hon läste, och om bildade sig till en helt annan menniska, än den som hennes barndom hade lofvat. Fröken gjorde, å sin sida, all sin flit, att bild: I henne till en god husmoder; aldrig än hade mat