det är ej brist på duglighet, utan på förmågz att välja verkningskrets, som gör oss så fattige på utmärkte män. Deremot huru mången vördnadsvärd qvinna se vi icke ibland oss; der en, som offrar allt för sin man och sina barn, som i tyst försakelse, kanske bortglömd och otackad, arbetar om dagen och vakar om natten för deras väl; der åter en annan, som gläder sig åt hvarje god tanke, hvarje ädel gerning, som lefver och verkar för att sprida glädje, lycka och dygder omkring sig, kanske ogift, kanske faderlös och moderlöss men likväl sammankedjad vid hela mensklighetens väl och ve, likväl deltagande för allt godt, som rör sig mom det stora slägtförbundet... Qvin— nan uppfyller oftare sin plats, än mannen sin. (Forts. följer.) ——RERN — DEN DÖDE LEFVANDE. En tidning i Salem, I Nordamerika, innehöll en dag ett tillkännagifvande om en i staden boende snickares död, och satte deri-genom mänga af stadens invånare i ej ringa förvåning, då den döde befann sig frisk och sund midt ibland dem. Snickaren skyndade hals öfver hufvud till tidningens redaktör och erfor af honom, att en: köpman inlemnat annonsen. Den döde skyndade nu till denne, som mottog honom med alla tecken till förvåning. Är ni icke död? frågar ban snickaren. Då jag för tre veckor sedan lemnade er mitt skrifbord till lagning, lofvade ni på heder och ära att återlemna det inom fjorton, om ni finge behålla lifvet. Då skrifbordet nu icke kom, mäste jag tro att ni var död, och lät, af deltagande, införa annonsen. Snickaren blef flat och gjorde snart skrifbordet färdigt; men mången handtverkare äfven på andra stälMen torde taga detta ad notam.