Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 1

Ja, att Ludvig vill öfvertyga oss, att hans handling är al menniskokärlek; åb. det der käns ner jag igen,, skrattade majoren, en koja och ett hjerta, litet potatis och -iH, bara fattigdom och kärlek, det förstås; men pass på, då gunstig herrn blir gift, om han icke, med all. sin öfversinliga kärlek, likväl då och då vill ha litet bouilloa med -klimpar, eller en och annan å la daube, och gerna ser att hans hustru kan säga charmant riktigt, i stället för skjärmant,; att hon vidare kan sjunga ett och annat. litet stycke wid pianot, i .stället att tralla en pigvisa; De talängerne hös ett fruntimmer äro som gurkor och sallat till steken; visst kunna de undvaras och man kan elva ändå, men förb— bättre är det, om de finnas. Fröken tog saken i närmare betraktande och började finna allt mer och mer skäl i majorens tanka derom; hon började begripa först, att det var möjligt, att kärleken till ett jordiskt föremål. intagit deras Ludvig, och ju oftare hon fann möjligheten, desto säkrare hlet bon, att det verkligen så förhöll sig. RR EEE Sällan har väl någon menniska varit med mera nyfikenhet väntad än Theodora af majoren och hans syster; hon var, enligt deras tanke, den, som framdeles skulle afgöra äfven deras Ludvigs väl och ve. Fröken fruktade attej finna henne nog god, og fullkomlig, och hennes fruktan var ej Htan skäl; när anser någonsin en mor sin sons fästmö sod nog åt honom? en engel förslår knappt och innu mindre en menniska.