EN RÖST AF VIGT I PREUSSISKA . KONSTITUTIONS-FRÅGAN. F Tyskland har nyligen utkommit en lefvernesbeskrifning öfver: förre Preussiske krigsministern von Witzleben, hvari läses en ganska märkvärdig memoir af den aflidne utmärkte statsmannen, ministern friherre von Stein. Den handlar om det löfte, aflidnekonungen i Preussen år 48435 gaf Preussiska folket om införande af en representatif statsförfattning, och är skrifven i början af år 18148. Detta löfte har, som bekant är, ända hittills blifvit ouppfylldt, och att döma efter hvad ännu visat sig, ämnar icke den nu regerande konungen betala sin faders skuld i detta hänseende. Friberre von Stein yttrar sig ganska oförbehållsamt öfver det handlingssätt, som ifrån 4845 till 1848 visat sig å vederbörandes sida i denna fråga, och söm ingen förändring deri skett intill närvarande stund, så äger hvad han säger naturligtvis ännu sin tillämplighet på dagens strider i Preussen iden nu 27 år gamla konstitutionsfrågan. Friherre von Stein yttrar sig på följande sätt: Vedersakarne af Ståndsförfattningen rodna icke, att med den fräckaste skamlöshet uttala och kringsprida grundsatserne af den mest upprörande Machiavelism;. Tyska förbundsakten, säga de, 1of-. var i 43 art. åt staterna landtständer, men bestämmandet af tidpunkten, sättet, öfverlemmar den åt regeringarnes vishet, d. v. s. godtfinnande, unders såtarne hafva endast en rättighet att förvänta, förs bundet ingen pligt att skydda dem, fastmera är detsamma förpligtadt, om oroligheter uppstå, att qvälva lessa, utan att bekymra sig om orsaken till missnöjet. ER ga sa RA a Te a en RA dn TRE ÄRA TR