Aftonbladet – 31 december 1842, sida 2

pligt än vänskapens befaller mig här, jag kan ej handla annorlunda, jag måste tala så, ty jag tänker så. pDet är dock mycket hårdt, sade Adolf, phårdt att blifva beröfvad sina käraste förhoppningar., Ja, jag vet det, svarade Ludvig och fattade sin väns hand, men är det dock icke ännu hårdare att en gång få ångra sig; att en gång få se tomheten af sina ungdomsdrömmar; är det ej bättre alt förekomma än förekommas, att på förhand inse sitt misstag och rygga tillbaka i tid. Då återstår ännu något litet af den förgyllning; som glänste i våra ögon och vi tvingas icke då att förakta det vi fordom älskade., ,Du har rätt,, sade Adolf, du har rätt, Ludvig, jag vill behålla något af förgyllningen qvar, Theodora skall bli mitt ideal af gvinlig oskuld; jag får älska henne, är det icke så? det är ju intet ondt deri? Nej, visst icke, svarade Ludvig; men älska blott idealet och sök ej efter sjelfva flickan. Var imedlertid öfvertygad, Adolf, att jag skall sörja för flickan, som en bror, att jag skall söka att göra allt för hennes framtid, men fråga mig ej vidare, jag kan, jag får ej svara dig. Kämpa Adolf, det ir en god kamp då man strider mot sig sjelf och Seg rar. (Forts. följer.) ——KEKEEE—— — -ToILETTENS UTVIDGNING. I ett af de menar oerier, som för närvarande visas i Berlin, skall ett verkligt, fyrfotadt, ståtligt lejon hafva falskt hår och alska töndetm En skicklig perukmakare friserar det ä Inet ; dal 0, NYE Sug. göra utan fruktan då Cjo. fö ; MH 3 j kan bita ihjel onom med sina falska tänder.