Aftonbladet – 31 december 1842, sida 2

Det är oss derföre ett så mycket större nöje att erkänna det Ir Dahlqvist, så väl i Lifvets skola som uti Penningen, i hvilka? båda stycken han föreställer vackra karaktärer, rör sig med 1edighet, förenad med ädelhet i hållning och sanning 1 deklamationen. hela stycket igenom, med ett ord, visar ett verkligt fulländadt konstnärsskap, som fullt berättigar honom till det utmärkta bifall han visserligen alltid röner från publikens sida och hvilket är så mycket mera berömvärdt hos Hr Dahlqvist, som båda de nu ifrågavarande rollerna fordra ett fint och djupt studium och skådespelaren deri icke understödjes af några häftiga passioners utbrott, eller egentliga kraftställen af sådant slag, som åstadkomma knalleflekter. Lifvets skola är ett stycke, som verklixen förtjenar ses af hvarje teatervän i anseende till de omständigheter vi nu anfört. EEE Ann — Herr öfverste Ehrengranat vid Westgöthadahls regemente, om hvars process med regementets vice bataljonsläkare för en tid sedan åt skilligt berättades, har nu väckt en tvist med en ung, tillförordnad domare, för att förmå denne att utan lösen lemna, icke mindre öfversten sjelf, in äfven öfverstelöjtnanten vid rezegementet, ;refve Cronhjelm, hvar silt exemplar al ett syneförrättnings-instrument, hvari nämnde herrar voro intresserade. Då Högsta Domstolens utslag I denna tvist kan anses som ett prejudikat, tjenligt att förebygga dylika tvister för framtiden, meddela vi detta utslag bär nedanför. Tvisten bestod deri, att sedan tillförordnade domhafvanden, vice auditören Aug. Söllscher, verkställt, dels en afoch tillträdessyn å förste majorsbostället Forstena, dels en besigtning å samma boställes karaktershus, hvilket boställe af öfverste Ehrengranat afträddes till öfverstelöjtnanten, grefve Cronhjelm, så fordrade öfverste Ehrengranat att, utan lösen, utfå handlingarne angående dessa förrättningar, samt vände sig, då domhafvanden sådant vägrade, till Götha hofrätt, som, med anledning af ordalagen i 74 S Boställsordningen, ansåg handlingarne böra lemnas utan lösen. Häröfver besvärade sig v. auditören Söllscher i högsta domstolen, som afgjorde saken genom följande beslut: Och som vid ifrågavarande, å förste Majorsbostället Forstena hållna syner, dervid Kronans och Boställets rätt blifvit af Allmänna Ombud bevakad, afoch tillträdande indelningshafvare endast varit såsom enskilta parter att anse; alltså och då sådan part, enligt 24 Cap. 7 8 RättegångsBalken och Expeditions-Taxan den 45 Maj 1824, är pligtig att, för till honom i föreskrifyen ordning utfärdad expedition, lösen erlägga, samt något undantag från detta stadgande icke skett genom föreskriften i 74 af MiitieBoställsOrdningen den 23 Januari 1836, att SyneInstrument skall af syneförrättaren, innan han från förrättningsstället afreser, tillställas Afoch Tillträdande Boställsinnehafvare, dertill kommer att, enligt 10 i 3:dje Afdelningen i Kongl. Maj:ts. den 45 September 4752 utfärdade Husesynsoch BoställsOrdning för de Indeldta Regementerne, Afoch Tillträdande boställshafvare borde för de afskrifter af Syne-Instrumentet, som dem skulle tillställas, lösen erlägga; pröfvar Kongl. Maj:t, med upphäfvande a! HofRättens öfverklagade Utslag, skäligt förklara, att å Öfverste Ehrengranats anhållan, att klaganden måtte åläggas utan lösen tillställa Ehrengranat samt ÖfversteLieutenanten Grefyve Cronhjelm hvardera ett exemplar af instrumenten öfver de af klaganden å Forstena boställe hållna syner, afseende icke kan hafyvas. Som vid syneförrättningar å boställen icke mindre än 4 exemplar, det inneliggande inräknadt, måste gratis utskrifvas, vore det obilligt om parterne skulle äga att äfvenledes för intet uttaga det femte och. sjette.