Aftonbladet – 30 december 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN NANKING. I de engelska rapporterna om händelserne, som föreginzgo fredslutet med Chineserne, förekomma följande uppgifter rörande Nanking: Det skulle icke vara lätt att gifva en tydlig beskrifning öfver denna ofantliga stad, eller snarare den ofantliga rymd, som är innesluten inom dess murar. Jag anmärker derföre endast, att den nordliga vinkeln framspringer ungefär 700 steg från floden Yangtse-kiang, och att vestra sidan af muren sträcker sig elt par engelska mil längs skogbevuxna höjder, men sedan ett längre stycke på slätt land, med en djup kanal frammanföre, hvilken fortlöper längs södra sidan och tjenar de båda sidorna såsom en fästningsgraf. På låglandet, framför vestra och södra sidorna, ligger en ganska stor förstad, och vid sydöstra vinkeln Tartar-staden, som bildar en fästning för sig, skild från Chines-staden genom höga vallar. Östra sidan af stadsmuren löper många mil i en oregclbunden rigtning åt söder, öfver den utskjutande udden af Tschung-schan, ct högt berg, hvarifrån man har en vidsträckt utsigt öfver det kringliggande landet, och hvilket berg äfven beherrskar staden. På denna sidan äro trenne portar: till den norra (Tesching) leder en stenlagd väg emellan skogbevuxna höjder; . medlersta porten (Tai-ping) ligger ett par hundrade famnar ifrån foten af berget Tschung-schan; den södra (Tschan-pang) leder till Tartar-staden. En lång, väl underhållen, mur sträcker sig emellan porten Tesching och floden, och kan knappt nalkas, i anseende till de träsk, som ligga der frammanför; rummet emellan portarne Tesching och Tai-ping intagas af en temligt stor sjö. Befolkningen i Nanking uppskattas till 4 million. Besättningen ansågs utgöra 6000 tartariska och 9000 chinesiska soldater; derjemte var hela den manliga befolkningen kallad till vapen. I trots af murarnes höjd (ifrån 28 till 70 alnar) ansågo Engelsmännen stadens stormande för en lätt sak, i anseende till vidsträcktheten af försvarsverken, som intaga en sträckning af 20 eng. mil. — -StATsEKONOML Vin, kypradt med lumpor. Våra fäder skulle säkert vända sig i grafven, om de fingo höra, att den rhenska drufyvans saft, hvilken de så högligen värderade, numer uppblandas med extrakt af lumpor. I Tyskland är man imedlertid af den tankan att så verkligeu sker. Vissa statsekonomiska åsigter, sem söka lyckliggöra menniskorna genom att pålägga dem inskränkningar och försakelser, hafva föranledt denna beundransvärda uppfinning. En del af de renska vinerna sakna nemligen den egenskapen att länge hålla sig. Redan på andra och tredje året hafva de uppnått sin högsta godhet och aftaga sedan. För att gifva dem mer hållighet, har man blandat dem med rörsocker, och erfarenheten har bekräftat ändamålsenligheten af detta medel. Sockret är likväl dyrt i Tyskland, till följe af den höga tullen på kolonialsockret, till förmån för det välsignade hvitbetssockret. Vinhandlarne hafva dessutom funnit en genare väg att förbättra det svagare rhenvinet, i det de tillsatt en viss qvantitet vin från sydligare länder, i synnerhet från Spanien, hvars starka vinsorter gåfvo tillräcklig korpus åt den sura rhendrufvan. Men nu hafva tullafgifterna å de spanska vinerna blifvit efterhand så förhöjda, att vinhandlarne icke mer kunde införskrifva dem. Detta skall hafva gifvit anledning till följande, egna och, som det påstås, aftullbetjeningen upptäckta tullförsnillning. Man låter i Spanien de utsedda vinerna uppsugas af lumpor, som sedan torkas så mycket, att de tåla transporteras. Dessa lumpor föras sedan till rhentrakterna, der deras safter extraheras och blandas till rhenvinet, hvarefter lumporna blekas och säljas till pappersbruken. Lumporna samlas i spanska städerna, der renligheten hos de lägre klasserna och på hospitalerna, som leverera denna vara, icke är utmärkt stor, och om de än tvättas, innan de begagnas, kan man väl föreställa sig, att denna operation icke sker med synnerligt besked. Det är således sannolikt, att, utom drufmusten, äfven mycken annan must vid denna kypring kommer det rhenska vinet till godo.