Aftonbladet – 30 december 1842, sida 2

— Gumman tvekade. Ni ser således, min fru, att ni är röjd, känne ni Wannqvist? frågade Ludvig med allvar i blicl och åtbörd. Ja-ax, yttrade gumman med ett slags sucl och teg. Nåh mitt barn,, fortfor presten till flickan har du gjort ditt val: öfverflöd och synd, fat tigdom och dygd, du står på skiljovägen, väl den bästa. Theodora betraktade honom länge stillatigande hon liksom pröfvade hans anletsdrag, om de öf verensstämde med hans ord, slutligen sade hon Ja herre, jag följer er; bedrar ni mig så straffa er Gud! Tack Teodora för det ordet, sade Ludvig, on jag bedrar dig så straffar mig Gud. Komb Han förde nu flickan med sig utan att gummar vågade protestera. Ludvig ledsagade Theodora til en fru af sina bekanta, för hvilken han förut utan all dock röja namnen, omtalat händelser och hos hvilken han bedt om en fristad för der stackars flickan. När han infört henne der oc den goda frun, som sjelf hade flera barn, emotta git henne som ett af dem, fattade han ännu er gång hennes hand och sade: Farväl Theodora tror du mig nu, tror du nu att jag velat dig väl? — Ja, jag tror det, sade flickan och såg sig omkring i de snygga rummen, der en hel familj hade sin trefliga bostad; ja, nu tror jag er, ni är en ädel menniska., (Forts. följer-) nr EEIDRETT Inn — Grefven af Paris, som är tre år gammal har tre adjutanter med generalsrang, två ordonnansofficerare (de hemta mjölkvällingen), en stallmästare (för gunghästen), en handsekreterare (som Sköter hans