Aftonbladet – 29 december 1842, sida 1

Upsala samma da och tid. URINET TASTE YIN BES ITS SR ANNA RS EE RYAN NAN ENN FÄNGELSESYSTEMET EFTER PENSYLVANISKA METHODEN, BETRAKTADT PÅ STÄLLET AF CHARLES DICKENS. Vi meddelade i förra veckan efter en engelsk tidning några utdrag ur de berättelser, som blifI vit framiagda inför parlamentet, i följd af undersökningar om fängelsernas tillstånd, och hvarai man icke hade anledning att äraga så fördelaktiga slutsatser i afseende på det s. k. Pensylvaniska systemet af ensligt fängelse, som någre författare och forskare i detta ämne bafva gjort. Det är långt ifrån vår tanka att vilja ifrån dessa fakta hemta något afrörande omdöme emot de ensliga fängelserna. Det är nödvändigt att i en sak af sådan vigt samla och jemföra en stor mängd vittnesbörd från många håll, emedan serskilda detaljomständigheter kunna på det ena stället verka helt olika mot hvad man finner förhållandet på andra ställen, fastän sjeifva hufvudsystemerna äro lika. Men just derföre kan det icke heller skada att insamla äfven invändningar mot det system, som nu är på vägen att här försökas, för den händelsen nemligen, att dessa invändningar kunde väcka uppmärksamhet och gifva anledning till några lyckliga modifikationer. Vi vilje derföre först meddela ett par ytterligare utdrag öfver ämnet ur ett sednare nummer af den förut omnämnda engelska tidningen, och sedermera en öfversättning af Charles Dickenss hesök i fängelset i Philadelphia, sådant han beskrifdet i anteckningarna rörande sin resa i Åmerika. Sidan 437 af inspektorns berättelse, säger det engelska bladet, finner man ati en fånge, som sattes i ensam cell i fängelset i Stafford, borttynade och dog. I Monmouth, se pag. 56, insattes en man i enskild cell och befanns död morgonen derpå, hvilket man ansett hafva förorsakats af förskräckelse, emedan det icke fanns någon annan anledning till sjukdom än en kongestion åt bjernan, och fångknekten hade funnit bonom mycket nedslagen, och han hade sagt att han säkert icke skulie lefva veckan ut. I korrektionshuset i Preston hade celien en sådan verkan på en stackare, som blifvit insatt för en månad, att han strypte sig sjelf i sängen. Uti fängelset i Gloucester blefvo under loppet af två år åtta fångar på läkarnes begäran utsläppta ur cell, och fyra af dem i anseende till iråkad wvansinnighet. Läkaren yurade; att han icke kunde upptäcka någon annan orsak härtill, än den långvariga ensamhet många bland fångarne voro underkastade. Fyra hade under ett år försökt att taga lifvet af sig sjelfva, och en, som var dömd att arbeta på trampqvarn, men icke användes der mer än hvarannan dag, emedan fångarne voro så många, utan inneslöts i cell, sade att ensligheten var honom så förskräcklig, att han ständigt kände sig frestad att begå sjelftmord. Vi komma nu till Dickens berättelse om Philadelphiafängelset, hvilken lyder som följer: Vid yttersta ändan af staden på ena sidan finner man ett stort fängelse, kalladt det östra förbättringshuset (Penitentiary). Systemet härslädes är grundadt på en sträng och hopplös innestängning i ensamhet. Jag anser detta system genom sina verkningar grymt och orättvist. Jog är fullt öfvertygad, att afsigten dermed är ädel, mensklig och åsyftar förbältring, men lika visst tror jag äfven att de, som hittade på detta slags disciplin och de filantropiske män, som åtagit sig dess utförande, icke gjort sig noga reda för hvad de företogo. Jag tror att ganska få personer äro i stånd att uppskatta den omätliga grad af tortur och lidande, som detta fasansfulla straffsätt, förlängdt i åratal, tillfogar deras offer, och om jag får säga min tanka, eller draga slutsatser från hvad jag sett skrifvet på dessas ansigten och hvad jag är fullt förvissad att de måste känna inom sig, så är jag så mycket mer öfvertygad, att djupet af detta lidande är så förskräckligt, att det icke kan famnas af någon annan, än dem som FEST TE grn kr den VT BAN poslgr rd BT VN DAS EEE SE I En Å EET OR YRAN ETEN SE Faa TAR An