Aftonbladet – 29 december 1842, sida 1

men tillika för det kantiga i hans sält att vara. Hans andra handledare var fröken Emerent:a; hon ledde honom, som blott en mor kan leda ett barn, hon ledde honom med kärlek, med denna alltuppoffrande kärlek, som röjer sig i hvarje blick, i hvarje småsak, i hvarje ord, som offrar så mycket och begär så litet. Genom motsatsen af begge desse handledare bade Ludvig blifvit hvad han var: en mild, kärleksrik menniska, i sitt yttre utmärkt för saktmod, för blygsamhet och lugn. azDet var en sådan vän Adolf behöfde, och han slöt sig innerligt till Ludvig, som, å sin sida, var hela mensklighetens vän och inträdde i ett nära förbund med Adolf, emedan han kände med sig. alt han kunde gagna honom, att han ännu många gånger skulle kunna rycka honom upp från branfen af ett brådstörtadt fall. (Forts, följer.) —KL—O TREE