Aftonbladet – 27 december 1842, sida 2

gör mina saker bra så får jag mat, men om jag bär mig dumt åt får jag stryk. Har du fått stryk nu? frågade fröken. — J2 litet, men jag får väl mer när folket gått, tillade han och en ny tårflod trillade ner för kinderna. — ,Stackars barn, stackars öfvergifna barnb sade Emerentia. Hvarför får du nu stryk ? — Jc ser ni, sade gossen; herr Iwanow sade att jag skulle skjuta på en vacker flicka, men jag skö! på en gammal fru i stället, som var nästan lik er. — Får du stryk för det, arma gosse? yttrade fröken; får du stryk för det att du sköt miste ? — Nej, inte för det, nej, jag sköt icke miste. — Nå, hvarföre gjorde du inte som man sagt dig?, Gossen kastade en nästan förebrående blick pi fröken. Som man sagt mig,, återtog han; pjag hade ämnat att göra det; men då jag spänt bågen fick jag syn på den gamla frun, hon såg så god ut, jag tyckte att hon var som min mor, då hon var god mot mig; jag höll mest af henne, hon var vackrast af dem alla, hon satt der visst och beklagade den stackars gossen, och jag sköt på henne., ,Tack, min gosse lilla; det var på mig du sköt, du skall ej ha gjort det för inte, se här, (hon vill ge honom penningar). — Nej, min fru, jag får ej taga emot penningar, då får jag stryk. Majoren hade, mot sin vana, varit tyst under detta samtal; men nu bröt hans vrede bommen. yHvar är den förbannade rysshelfveten? skrek han högt; )Konstmakare Iwanow, kom hit! Konstmakaren, som trodde att en apa sluppit ur buren eller någon annan olycka händt, skyndade fram till stället, men stadnade plötsligen, sripen i armen af den vredgade majoren. ,Hör du, elemenskade bandit, hur vågar du att slå sossen och en svensk gosse till på köpet, din ryssracka; jag skall lappa om din lekamen, din skurk, så att dina knotor ska knaka i dig, din semena kalmuck., Herr Iwanow, som förr trott