Aftonbladet – 27 december 1842, sida 2

— RSA KROSSAD joren. — Det är en ryss som heter Iwanow blef svaret. — Fy f-n, muttrade majoren; me: pojken då, är han också ryss?, — Det tror ja knappt, blef svaret; ty han talar alldeles re svenska. — Se sån, sade majoren; syster Eme rentia, du skall få se att den der ryssrackarel röfvat gossen. Det kunde jag väl se, att icke de! der hygglige pojken var en ryss heller; jag kän ner det folket, kalmucker, baschirer och kossac ker, sådane äro allihop. Ja, du mins nog, syste Emerentia, det satpacket, som låg på gränsen oci stal kreatur från våra föräldrar och spetsade gamle Tyras; du mins gårdshunden med den hvita blä sen; det sakramentskade. .. Meningen fortsattes icke, ty nu inträdde de konstmakarsällskapets stuga. Den var full af barr och pigor, som besågo ett par apor, hvilka hörd till sällskapet; men borta i en vrå låg den smut sige pajazzo ännu, till folkets förlustelse, klädd sin drägt och hvilade sig på en halmsäck, och bredvid, mellan ett par burar, innehållande er rnandrill och en kapucinerapa, satt en blek gosst och gret; det var den lille kärleksguden. Del präktiga drägten var afklädd och gossen skylde knappt af några usla trasor; ansigtet var så blekt så blekt, de skälmaktiga ögonen våta al tårar silfverbindeln borta och håret i oordning. Fröken Emerentia nalkades och frågade gosser hvarför han gret. Han såg förundrad på henne han var ej van vid medlidande och tog henne: fråga blott som nyfikenhet. Hvarför frågar frur så? frågade han tillbaka och torkade ögonen mec tröjärmen; se upp, pajazzon, tillade han i skäm. tande ton, här är herrskap. — ,Ar du ryss? frågade majoren vidare. — Nej, bäste herre, jag är svensk. — ;Hvarifrån ? — Från Stockholm. — Jaså; hur f.n har du kommit till ryssen? — Jo, mina föräldrar lemnade mig till honom derföre att de icke kunde föda mig hemma., — ,Stackars barny, suckade fröken Emerentia; pfar du inte illa? — Å nej, svarade gossen; då jag