Aftonbladet – 24 december 1842, sida 3

— SEKTERNA OCH STATSKYREAN I FRANKRIKE. Utt Nantes har nyss ett mål förevarit vid polisrätten, hvilket så vida är af intresse, att det kastar ett ljus på protestantismens ställning i Frankrike. I följd af en strid med pastor Senneville, hade en del af församlingen der, redan för tio år sedan, upphört att dettaga i den Romersk-katolska gudstjensten, och för att icke vara utan gudstjenst, kallade de år 4837 en abbe Laverdet till sin pastor, hvilken i flera stycken afviker från de katolska dogmerna, köpte ett stycke jord och bygde derpå upp ett kapell. Men så snart gudstjenst der börjats, lät municipal-myndigheten tillsluta kapellet, och denna församling har, i följd deraf, nu i fem år varit utan offentlig gudstjenst, samt hållit enskild andakt i husen. Men för några månader sedan vände de sig till en pastor i Paris, för att införa den protestantiska gudstjensten i sitt kapell. En herr Roussol, f.d. pastor i Marseille, begaf sig härpå till Senneyville, och det annonser des formligen, att dissidenterne skulle samlas till protestantisk gudstjenst. Men detta tillät icke mären, utan örbjöd samlingen och ställde polis vid kyrkodörren, för att hindra inträdet derstädes. Härpå kom saken för rätta, och he:r Odillon Barrot hadt åtagit sig församligens sak, förhvilken han talade med mycken talang. TImedlertid förklarade domstolen att, enligt en äldre lag, inga kapeller eller bönehus få uppbyggas utan regeringens tillåtelse, hvarför ock församlingen dömdes till en liten penningebot, emot hvilket beslut församlingea vädjade. — InFAM TRAFIK. En engelsk tidning, Weekly Dispatch, omtalar en egen sorts handelstrafik, som äger rum mellan Frankrike och England, och hvilken r af så upprörande art, att den kan jemföras med sjelfva slafhandeln. I London, likasom i de flesta andra mycket stora hufvudstäder, finnas en mängd serskilda tillhåll för osedligheten. Men några af dessa, som hafya sina kunder hland den förnämare verldens ungherrar och äro belägna uti de modernaste qvarteren, nöja sig icke med de vanliga utvägarne att rekrytera sina inrättningar, utan ägarne deraf, som redan hunnit samla sig nog förmögenhet, för att spekulera i stor skala, hålla ordentliga agenter på flera ställen i Frankrike, hvilka hafva i kommission att söka narra till sig unga och sköna, lättrogna Fransyskor, hvilka de engagera i egenskap af kammarjungfrur eller biträden i grannlåtssöm,-0o. s, v.; de göra då upp med dem kontrakter om betydliga aflöningar, samt bestå dem respenningar till London, der de få adresser till något af de ifrågavarande r.spektabla husens ägare. När de väl kommit dit, äro de förfallna till den nedrige husbondens godtycke; ty utan vänner eller fränder och utan penningar, hvart skola de taga vägen, om de göra motstånd och utskjutsas på gatan? Weckly Dispatch klandrar i stränga ordalag, att detta kan äga rum, oaktadt det i London finnes ett serskildt sällskap till förekommande af unga qvinnors prostitution, och detta sällskap upptager mycket penningar, hvilka, såsom tidningen förmenar, på ett onyttigt sätt bortslösas. — EGET SÄTT ATT FLYTTA MONUMENTER. Det har redan omnämnts i denna tidning, att konungen i Frankrike nyligen beslutat låta fullfölja en önskan, som hertigen af Orleans uttryckt i en af sina depeeher, medan han deltog i fälttåget i Afrika, nemligen att den gamla triumfbågen vid Djimilah, den mest fullständiga afalla qvarlefyor utaf romersk konst, som ännu finnas der i landet, skall omsorgsfullt nedtagas, sten för sten, dessa stenar flyttas till Paris och triumf: bågen der åter uppbyggas på något dertill fördelaktigt ställe, samt att det blir alldeles detsamma, som förut. Det är svårt att begripa, huru ctt så nära vansinnigt beslut kan fattas i våra tider. Det är icke allenast klart, att det icke är stenarna, som utgöra monumentets värde, utan formen af byggnaden, och att denna skall blifva fyra gånger så dyr, när stenarne hemtas från Afrika, som om de tagas i trakten af byggnadsstället, och ett alldeles lika monument uppmuras, så att ett slöseri utan ändamål här eger rum, Det är äfven tydligt, att det gam!a monuminlet eger sin egentliga och största dyrbarhet såsom fornlemning, der det nu står, och det är verkligen vandaliskt att nedrifva detsamma. som OKRSKSLAAEEETSS SORTERADE