Aftonbladet – 24 december 1842, sida 2

postgossen skulle få stryk — och hon visste att majoren gjorde allt för hedern. Hon beslöt derföre att genom en liten krigslist förstöra hela majorens föresats. Andtligen kom gossen ridande in på gården och stadnade vid förstugubron. Majoren gick in i förstugan och hemtade en käpp, men besynnerligt nog den allra klenaste, ty det skulle ju ej vara ett straff för gossen, mot hvilken vreden svalnat så snart syster Emerentia började sin dispyt, utan -blott en sorts parade, för att visa fröken att majoren hade karakter. Fröken såg hela manövern, men ville icke en gång tillåta paraden, utan ropade till gossen: Du har dröjt oförskämdt länge med posten, skäms du icke; det skulle riktigt glädja mig, om majoren gaf dig mycket stryk. Majoren stadnade liksom förbluffad med käppen i hand. Han hade väntat att få höra förebråelser och böner, allt det der hade han härdat sig emot, men att få medhåll af syster Emerentia, att han skulle göra syster Emerentia ett nöje -— det var alldeles för starkt. Han mottog derförel väskan utan att ens efterfråga orsaken till dröjsmålet och gick in för att läsa upp den. Det var en lycka för syster Emerentia, att tidningarne innehöllo en underrättelse om att Ryssarne lidit ett nederlag på några hundra man. Majoren uppläste punkten ljudeligen och kommenterade den på bästa sätt, så att innan kort hela ryska riket var söndersplittradt och Finland svenskt. Andtligen, sedan tidningsnyhelerna tagit slut, tog majoren till sina bref. Det är nemligen att märka, alt mejoren sällan er 1 i andra bref, än hvilkas innehåll han visste förut, från några vänner, som hvarken ville låna penningar eller hade t alt fordra, och rå a slägtingar, som bodde qvar i Finland och således v i majorens ögon förkastade varelser, de der voro slafvar under de förhannade By Ian blef derföre öfverraskad alt fö signet och som ej var sh hastigt bröt han bref