Aftonbladet – 21 december 1842, sida 2

samflige lärarne icke på ett ändamålsenligt sätt upp: fylla sin, i skollagen föreskrifna skyldighet, att besöka hvar och en sina inspiciender uti deras qvarter. Mer insändaren talar, som han sjelf säger, i fåvitsko. Hade insändaren icke endast trott den, på sina lärares förhållande ej ouppmärksamma ungdomens ofta sjelfsvåldiga och okynniga, dels skriftliga, dels mundtiga yttranden, utan på stället skaffat sig en sann kännedom om ställningar och förhållanden, så hade han icke behöft tala i fåvitsko: ett tal, som icke höfves, då fråga är om det uppväxande slägtets bildning samt om embetsmäns uppfyllande af sina pligter. Med kännedom af skollagens stadgande uti 4 sekt. 4 kap. 3 skulle, i händelse att insändarens föregifvande varit med sanna förhållandet öfverensstämmande, undertecknad ansett såsom en samvetssak, att derutinnan, sjelf, eller genom föreskrifven anmälan hos H. H. ephorus, åstadkomma behörig rättelse. Hvad inspektionen i qvarteren beträffar, måste medgifvas, at! ännu väl icke någorstädes den uppgift bilfvit löst, huru denna tillsyn skall blifva fullt ändamålsenlig. Denna inspektion kan, vid hvilket publikt läroyerk som heidst, endast till en viss grad ansvara för ungdomens ordentlighet och hemseder: månne det billigtvis af densamma kan fordras mer, än af familjen, inom hvilken ynglingens afsteg ifrån ordentlighet icke beller är omöjlig? Ehuru tillsynen inom qvarteren alltid måste lemna något öfrigt att önska, torde likväl ej böra förbises, att härstädes rektor med H. H. ephorus och kollegium ofta har öfverläggningar om sättet, alt göra densamma allt mer och mer fruktbärande, samt att härvid hos lärarne röjes en beredvillighet, som icke skyr mödan för det åsyftade goda ändamåiet. En alltför ensidig bitterhet och ögonskenlig inkonseqvens synes insändaren förråda, då han beskyller gymnasierna att vara sjelfs våldets seminarier, men till ika hånar och klandrar de åtgärder, som här blifvit vidtagne att förekomma sjelfsyå!d. Sammansmältningen af skola och gymnasium till ett läroverk är väl en mera genomgripande reform, än en ephorus, äfven om han funne det rådligt att omstörta den gamla institutionen, skulle ega rätt och förmåga att utföra. Hvad beträffar förslaget till Örebro skolas förändrade organisation, har Kongl. Maj:t, den 9 November 4244, i nåder uppskjutit frågan derom, intill dess nåstsammanträdande skolrevisions underdåniga yttrande deröfver blifvit afgilvet. — Hvad vidkommer den förnärmande insinuationen mot Strengnäs gymnasii närvarande ephorus, såsom f. d. gymnasii lärare, tillhör det ej undertecknad att derpå ingå i något svaromål; men anmärkas må blott, att anfallet är mycket mera oädelt, som det, efter 43 till 20 års förlopp näppeligen kan blifva föremål hvarken för bevisning ciler vederläggning. — Slutligen får undertecknad, hvilken, i ämnen af så stor vigt som de a! insändaren framställda, icke gillar anonymitetens insinuationer och nkande beskyllningar, härmedelst förklara sig beredvillig, att till hvarje fader eller målsman, ja till hvar och en, som intresserar sig för der offentliga undervisningen, meddela de upplysningar som, rörande förhållandet vid Strengnäs gymnasium kunna äskas. Då de blifva sanningsenliga, skola de ock hos den, som ej af förut fattade tankar är intagen, mötas af rättvisa. Strengnäs den 49 December 1842. Isaac Samuel Widebeck, Kongl. gymnasii n. vy. rektor