Aftonbladet – 20 december 1842, sida 2

tiftadt, och det så, att menniskor vinnas till detta j! ike och blifva rätte medborgare deruti? 4, I det andra löftet utfästes appoffringn af alla själsoch kroppskrafter till detta embetes ut-) öfning; erkänner herr rektorn således sin förbindelse, att draga sin verksamhet från alla de rigtningar, ehuru begär och fördelar dervid måste uppoffras,: som äro i strid med detta rikes tillväxt? . 3. Tredje löftet innefattar, att enligt Guds ord! predika Försoningens Lära till visdom, till rättfär-) dighet, till helgelse och till förlossning; erkänner herr rektorn sig?förpligtad, att förkunna denna Christendomens hufvudlära enligt Guds ord, således utan alla hugskott , som öfvergifya eller förtyda den heliga skrift och att så framställa Christus, som Han af Gudi oss gjord är till visdom, till rättfärdighet, till helgelse och till förlossning? 6. I det fjerde löftet förpligtar sig presten, att genom Guds nåd vara andra till efterdöme i rätt sinnighet och dygd; erkänner herr rektorn således menniskans oförmåga och derföre beliof af Guds nåd till heligt lefyerne, och sin egen förbindelse, att både i tänkesätt och handling vara så mycket mera pligttrogen, som han är ställd till eftersyn för andra? Enligt Presteden: . 7. Erkänner hr rektorn så väl den Heliga Skrifts sanning, som vår bekännelses öfverensstämmelse dermed? 8. Erkänner hr rektorn sig förbunden, att hvarcen uppenbarligen förkunna och utsprida caller hemligen främja deremot striddnde läror? 9. Erkänner hr rektorn sig förbunden att sjelf icke bruka anstötliga ordasätt, hvarigenom Guds försam ling bekymras eller förärgas må, utan ock med all lit och trohet vinlägga sig derom, att falsk lära och förargelse, denna vare anstöt eller förförelse, i församlingen astyres? 40. Då herr rektorn utfäst sig, alt beftita sig om och förmana till gudaktighetens öfning wi inbör dis kärlek och undirsåtlig trohet, erkänner herr Tektorn sig förpligtad, att långt ifrån att rubba, fasthellre upprätthålla Guds stiftelser mellan menniskor, sedlig ordning och fäderneslandets statsskick? 41. Då den förutnämnda Gudaktighetens öfning äfven består uli en i alla måtto god, fridsam cch ärbar umgängese; erkänner herr rektorn att det icke är tillåtet, att för sina afsigter använda hvilka medel som helst, och att sjelfhämnden är den Christne iallmänhet och särdeles presten förbuden ? 49. Erkänner herr rektorn sin fortfarande förbindelse att fullgöra, hvad han i aflagd ed betygat med följande ord: Kyrko ordningen skall jag både-efter lefva och handhafva, mine förmän skyldig heder och lydnad bevisa, samt hvad mig i mitt emoete varder ålagdt, med trohet efterkomma? Rektor Almqvist anförde deruppå till protokollet följande: Jag vet på mitt samvete inför Gud, att jag inga irrläriga grundsatser hyser. Jag hembär derföre härmed högtidligt min tacksägelse till högvördiga domkapitlet, den högsta theologiska auktoritet i mitt fädernesland, som satt mig i tillfälle att afgifva min trosbekännelse i alla ifrågasatta dogmatiska punkter, och hvilken trosbekännelse jag önskar få göra så utförlig, varm och fullt uppriktig, som med sakens vigt öfverensstämmer. De framställda frågorna, hvilka jag erkänner mig fullt skyldig att besyvara,. och äfven skall göra det med fullkomligaste värma och uppriktighet, anhåller jag att få skriftligt, för att derpå inkomma med skriftligt svar, enär jag både anser pligten för sakens skull och aktningen för den auktoritet, inför hvilken jag befinner mig, fordra, att jag afgifver min trosbekännelse så ordentligt, väl och fullständigt, som möjligt... Jag vill noga öfvertänka för att finna ord, rätt svarande mot min öfvertygelse, enär detär ingen annan än den, som högvördiga domkapitlet bör inhemta. Jag vill icke söxtemporera bort mitt embete. Jag är visserligen fullt säker, att högvördiga domkapitlet, såsom icke ledt af någon persecutionsanda, icke heller skulle vilja fästa sig vid något mot min mening undfallet ord, och derföre göra mig olycklig; sådant kan ej komma i fråga. Men sakens vigt. fordrar, att jag öfver frågorna yttrar mig icke blott utförligt, utan äfven i sammanhang med andra dermed gemenskap egande ämnen, emedan allt, såsom varande i ett slutet system, ömsevis måste upplysa hvartannat.. Men allt sådant kan omöjligen ske så här i hast, extempore. Jag ber derföre, på alla dessa skäl, hvilka äro lika vigtiga för högvördiga domkapitlet, då det önskar känna min verkliga öfvertygelse, som för mig, att få frågorna skriftligt, och derpå afgitva skriftliga Svar.N Medbifall till rektor Almqvists sålunda gjorda anhållan, frågade högvördigste herr doktörn och erkeikopen, huruvida han önskade under sitt vistande härstädes de äskade svaren afgifva, och då rektorn i detta afseende förklarade sig beredd att underkasta sig domkapitlets vilja, likväl med hemställan, om ej, såsom för hans enskilda angelägenheter lämpligast, Domkapitlet täcktes medgifya honom att återvända hem, och der utarbeta sina svar till afgifvande inom någon viss af domkapitlet bestämd tid, hvartill han, uppå tillfrågan; ansåg tre veckor vara tillräckliga, biföll domkapitlet äfven denna hans hemställan med en utsträckning i tiden till den 30 dennes, då han, utan att behöfyva sig personligen här inställa, ovilkorligen bör hafva sina skriftligen uppsatta svar insändt på de till honom framställda, här ofvan intagna frågor, hvilka, serskildt utskrifna, nu genast till honom öfverlemnades. Uppå rektor Almqvists derefter gjorda anhållan om besked rörande hans presterliga tjenstgöring, från hvilken han, uti inlaga af den 10 sistl. Oktober, sökt permission på ett års tid, meddelades honom det svar, att ingen tjenstgöring för honom tills vidare komme i fråga, och att han derom skulle af domkapitlet erhålla närmare underrättelse, sedan det fattat sitt beslut i den nu inledda hufvudfrågan. Afträdde. Ut supra. Ex Protocollo. Joh. E. Eorssell.n RATTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Dagbladet berättar, att man kommit gerningsmännen till en, å Fredriksdal utom Skants tull, föröfvad stöld af 460 Rdr Bko på spåren, derigenom att mavaldicorn faätltharae han al a SEE NA An