Aftonbladet – 16 december 1842, sida 1

tionen å öfverdirektören vid myntverket, Hr Almroth, för de bekanta ,vedermälena, nu ändtligen lärer vara i det närmaste färdig att företagas till afgörande i Kongl. Kammarrätten. Oaktadt den utomordentliga lenhet, hvarmed berörde verks advokatfiskal uti sitt slutpåstående vidrört Hr Almroths tilltag, finnas ändock personer som förmena, att än mera milda åsigter, än Hr advokatfiskalens, möjligen kunde förmå att göra sig gällande inom Kongl. Kammarrätten, och Hr Almroth tilläfvenryrs slippa rent af oslickad ifrån hela affären. Nyfikenheten att se, huru härmed går, delas säkert af pluraliteten bland allmänheten. Hvilken utgång saken än erhåller, kan den numera, sedan advokatfiskalen i Kammarrätten tagit den från en så mildrande synpunkt, icke blifva af någon materiell betydenhet. Men frågan är i sig sjelf, som läsaren förut känner af handlingarne, af en hög moralisk vigt och betydenhet. Den handlar om ingenting mindre, än huruvida en embetsman må äga rätt att förskingra eller föryttra det som lemnas i hans vård och förvar, samt behålla medlen i egen ficka, mtill dess hans företag tillfälligtvis blir upptäckt, utan att sådant behöfver bekomma honom det ringaste i ansvarsväg. En tidning beskyllde nyligen Aftonbladet, att genom sina artiklar öka modet hos ett visst slags smillen, som icke hafva mycken kärlek till lagar och författningar, men FA a a a a RR rt a NNE tig ve er oo Det berättas att den bekanta fiskaliska ak