förrådt honom; . . men den lättfärdiga hade längesedan åter kastat sig i hufvudstadens buller, utan att ana, det offret undsluppit de oskicklige skurkarne och förskräckligt skulle uppträda mot henne. Prinsen kommer henne på spåren och återvänder okänd till hufvudstaden, att samla thronens trogne vänner omkring sig, och uppmana dem till beskydd; tillika att Jåta sätta förförerskan i förvar. — Polisen hade förekommit honom och hade häktat den eländiga, på hvilken allmänna misstanken fallit. Dettaskedde på samma afton, som ni, herr baron! blef häktad på furstens befalining. Härefter syntes prinsen åter offentligt, och på hans angifvelser uppenbarades hydrans hufvuden, som hotade landet. De fleste räddade sig med flykt, och såsom det vanligen plägar gå, kunde man blott bemäktiga sig dräggen aj skurkarne. På denna omständighet grundadeHenriette sin räddningsplan, hon nekar till allt, gilver sig det falska namnet Tournon och mötstår på allt sätt en grundlig undersökning. Hon är arglistiz nog, för att rädda sig, och jag skulle också icke missunna henne denna smula frihet, men på det icke mera ondt må af henne anstiftas, på det icke de, i hennes process invecklade oskyldige slutligen må lida för henne, anser jag det öfverensstämma med pligt och ära, att inför eder furste, herr baron! demaskera bedragerskan. Gud är mitt vittne, att hämden icke lifvar mig, men jag är skyldig er vän och den höga ståndsförsamling, som trädt tillsammans, för alt med comkullkastliga grundlagar för alltid betrygga statens lugn, att ställa den brottsliga i sitt rätta ljus. Gudi befalit, herr baron . . . ni skall höra mera al mig.n Döf för mina föreställningar, lemnade mig den häftiga menniskan, och mångel ämne till alfvarsamma betraktelser öfver min förflutna tid och till helsosamma föresatser för min framtid blefvo mig öfriga från hans besök. (Forts. följer.)