Aftonbladet – 15 december 1842, sida 2

ansigtet. Jag kunde ej bli mätt på att beundra den ödmjuka i denna ställning, derföre följde också mitt svar så sent. Befaller ni att jag tiger? Hon nickade med ett vänligt leende. Förlåter ni mig då äfven uppriktigt. Hon höjde på axlarne och lade sedan bedyrande handen uppå sitt bröst. Får jag äfven, såsom till tacksamhet för er milda dom, kyssa er sköna hand ? Kort betänketid; sedan drog hon hastigt arbetshandsken från sin allrasötaste vänstra hand och räckte mig den skämtsamt att kyssa. Men knappt hade min mun blott flygtigt vidrört den, så var den hastigt åter höjld i den mjuka handsken och arhelet börjades på nytt. Hvarföre, frågade jag, bekymrad, hvarföre fortfar min nådiga domarinna i sin tystnad? Får hon då icke med ett enda ord från sin vackra mun glädja den ångerfulle ? vÅb, hvarföre icke det! svarade hon med skälmaktigt leende. ,Tack vare gudarnel ropade jag, och kastade mig hänryckt på knä; Galathte inträder i Hilvet. Vore det mig blott förunnadt att vara hennes lycklige Pygmalion! aMin Gudy hviskade hon och uppsteg liksom rädd från sitt säte. Ivad kommer åt er? Ni sätter mig ju i ångest och förskräckelse! Om mit tal verkar så missgynnande på edra nerver, så vill jag bjertans gerna vara tyst Blolt icke det! bedyrade jag och steg upp. ALL umbära denna melodiska röst, vore den förskräckligaste lott ! Dessa hyperboler vore i stånd alt tysta munnen på den pratsammaste menniska. Jag ber, herr baron, tyst dermed. Var helt okonstlad; ser på er, att den excentriska stämningen icke är er rätta. Den första, för oss båda obehagliga klippan är öfverstigen. Den fatala histo