Aftonbladet – 12 december 1842, sida 1

OM MEDLEN ATT VÄRNA SVERIGE MOT PAUPERISMEN. FÖRSTA ÅRTIKELN. (Förebyggande åtgärder.) Pauperism är ett ord som man väl numera nödgas använda äfven i Sverige, sedan det hämblifvit infördt genom eit slags officiell försorg; det motsvarande svenska — näringslöshet — faller sig dessutom något ovigt alt uttala. Namäcet kan annars vara likgiltigt; det för oss vwvigtiga är, att vi må slippa saken. De som sysselsätta sig med statistiska jemförelser påstå, att Sverige redan är behäftadt med pauperism, fastän mindre än de flesta andra civiliserade länder: häröfver råda dock olika. meningar. Men hvad som icke låter förneka sig, är den på en enkel beräkning stödda vissheten att äfven Sverige måste blifva hemsökt af denna moderha samhällsplåga, i två händelser: antingen om den ständigt tillvexande folkmängden blir för stor att utan förknappning kunna underhållas genom landets jordbruk, slöjder, handel och sjöfart, elier ock om folkökningen tager försprånget för invånarnes förstånd att fullständigt begagna dessa näringskätlor. Det förra alternativet synes ännu aflägset; spår till det sednare märkes deremot dagligen i den hos vissa folkklasser ögonskenligt tilltagande fattigdomen och i de från fiera andra klasser höjda klagomålen öfver ökad svårighet att berga sig, under det att många utvägar dertill ännu återstå, blott man vill gripa sig an med att uppsöka de omvända deribland och medgifva litet mer obehindrad delaktighet: i de redan upptäckta. Likt alla samhällen har Sverige sedan gammalt lärt sig känna fattigdomen: pauperismen är deremot någonting hytt, hvarom vira förfäder ej hade begrepp. Man förblandar derföre den ena med den andra och tror att en -god fattigvård innehåller medlen mot dem begge. Samma förblandning och sarnwumasvekfulla förtroende till fattigvårdsanstalternas förmåga har egt rum t alla andra länder, der pauperismen småningom insmygt sig under fattigdomens. skepnad, Men hvarthän misstagen häröfver kunna föra, derpå har man de bedröfligaste vedermälen i de stater, der pauperismen redan hunnit taga så öfverhand, att den anses obotlig och börjar hota sjelfva samhällbeståndet. De fakta, som i detta hänseende blifvit samlade från nästan alla civiliserade länder, af franska finansministern Duchatfel och en schsveitzisk andlig, Naville, i deras prisbelönta undersökningar öfver fattigvården, hafva vi nyligen haft tillfälle att omnämna, äfvensom de af desse sakkännare derifrån dragna slutsatser öfver otillförlitligheten al de flesta hittills försökta medel mot pauperismen ). Varnadt af de utländska förvillelserna, kan Sverige gå en tryggare väg. Ännu är tiden icke förliden dertill, och vi ega i vårt land en bättre grundläggning för hvad som är alt vidtaga, än man haft att tillgå i de flesta andra länder vid samma ekonomiska utvecklingsperiod. För att äfven å vår sida bidraga, så vidt vi förmå, till det vigtiga ändamålet, ärna vi här framställa de medel vi trott oss upptäcka till pauperismens förebyggande och fattigdomens lindrande i vårt fädernesland. Det skulle ej öfverraska oss, om vi bärvid möttes från det stationära lägret med röp öfver projekter och projcktmakeri; näst anmärkningar emot det missbrukade och misslyckade, ljuder ingenting oangenämare på detta håll än förslag till något att sätta i de dyrbara abnormiteternas ställe. Men då det är bekant,.att K