Aftonbladet – 8 december 1842, sida 4

Af trycket har utkommit: SCHLEIERMACHERS PREDIKNINGAR, Öfversatta af N. IGNELL; (compl. i 4 Samlingar, b. 6 Rdr 36 sk. bko). I JM o3 allmän Eklesiastik-Tidning för 4836 läses en Recension af dessa predikningar, der det bland annat heter: Såsom Philosoph, Theolog och Homilet eger Schleiermacher ett vidtfrejdadt namn. Han var en man af utmärkta själsgåfvor, bland hvilka dock hans ovanliga skarpsinnighet bör sättas i främsta rummet. Tankestyrka ock tankeredighet äro företrädesvis de egenskaper, hvilka återfinnas i alla hans skrifter. På dialektens och kritikens område står han af få upphunnen. Inom detta område ligga ock de förnämsta förtjensterna i hans vetenskapliga arbeten. Men han egde derjemte en lika varm som djup religiositet. Denna förde honom till Theologiens studium och gaf honom en hög plats bland vårt tidehvarfs yppersta predikanter. De, hvilka haft den lyckan att höra honom som andlig talare, skildra honom begåfvad med ovanlig förmåga att i ton och framställningssätt lämpa sig efter sitt ämne, gifva klarhet äfven åt det mer svårfattliga, oafbrutet fästa och leda åhörarnes uppmärksamhet, samt genom förståndet kraftfullt och allvarligt tala till känslan. Härom vittna ock hans tryckta predikningar, ehuru kanbända icke i samma grad, som det lefvande föredraget. — Alven i Aftonbladet, JA 46 och 47 för den 22 och 23 November 1836, hafva dessa Predikningar blifvit recenserade. Der heter det: pMen den högsta och framför alla sig utmärkande egenskapen hos dessa predikningar är den, att de äro praktiskt christliga, en lefvande utgjutelse af sin författares inre, ett troget aftryck af hans högre andeliga erfarenhet. — Då han beskrifver en chrisien, söker han inga färger eller tillsatser från verldsliga vishetsläror, icke heller hemtar han sina bevekelsegrunder från grafyen och döden, från nöden, sorgen och menskliga lidandet, för att åstadkomma ögonblickets rörelse. Återlösaren är den bild, vid hvilken han fästat sig. — Med hela sin själ fattad af den stora tanken, att Gud verkligen var i Christo, till att försona verlden med sig sjell, och att det icke gifves någon annan ande, än Guds ande, som, utejuten i våra hjertan, kan ropa: Abba Käre Fader! — framställer han hvarje ord af Aterlösaren såsom en outöslig källa och hans rikes härlighet och seger såsom Christendomens A och O, begynnelse och ända.