Aftonbladet – 8 december 1842, sida 2

som anstår eder så väl, och kom. icke till rendezvous, begaf eder härifrån under nattens mörker. För ögonblicket undgick ni den hämmandej kuJan, men så sant som En dömer öfver oss, aldrig skall ni undgå det förtjerta straffet. Elise, offret för eder -listiga falskhet, hyilar längesedan i grafven; det olyckliga vittnet till eder vanära slamarar under samma grafhög; men tro icke, att eder förbrytelse är begrafyven med dem! Nej, ödet för mig ännu en gång i eder väg. Frukta den våldförda dygdens hämnare, Ni vet nu hyem jag är — väl blott en ofrälse man, men det patent, som icke mina anor, utan mod och min käckhet då förvärfvade mig, skall likväl adla pnug till det, som vi förehafva, Jag antager eder utmaning. Majoren, i hvars bröst tusende stormar kämpade, stod såsom förstenad. Med möda bemannade han sig och ville svara min vän, då en furstlig jägare kom mot honom och lemnade honom ett försegladt papper. Han öppnade det, läste, kastade en flyktig blick på oss, bugade sig lätt och lemnade hastigt parken med budet. XYH. Vik hädan, ropade Oswald efter honom. Mörkrets onde andel Min Gud! började jag, hvad gjorde du? Jag har ställt en bof i hans tillbörliga ljus, svarade han okonstlad. Fvad mera? Men kom nu. Luften är sval och lugn. En rask gång 8enom lunden skall värma 0s5. Låt oss undandraga oss menniskorna, som stå här och gapa omkring OSS. N Vi gingo dit arm i arm. Aftonen inbröt;. På vägen trängdes den stora mängden af fotgangare. Alla stånd gingo fredligt bredvid hvarann på den breda vägen, och lättfärdiga Hetärer Svar made med sina älskare genom de täta, skuggilvande lundarne. Allt strömmade till slätten, hvarest ett lysande fyrverkeri skulle sluta dagens nöjen. Tätt förbi oss rullade en vagn: grefvin