Aftonbladet – 8 december 1842, sida 2

ljur. Här träder ni in i en sal, der ögat mötes af n mängd stora papegojor, markattor, ufvar, mårdar n. m. och ni märker icke förr än ni redan kommit äl in i rummet och döfvas af skriket och stojet från iela detta bullersamma sällskap, att ni haft den äran utt på ena sidan om ingången blifva uppvaktad afen sastant björn, som likväl är behörigen fastbunden, så utt han cj kan göra er någon skada och dessutom å from och beskedlig, att han cj skulle vilja det om lan kunde, såsom vi strax skole få se. Med hvad vi 1yss omnämnt, ha vi äfven uppräknat de förnämsta af ljuren som äro omkring 40 till antalet, hvarvid dock ör tilläggas, att papegojorna nästan alla tillhöra utärkt sköna och stora species af detta talrika fogellägte, med och utan tofsar i hufvudet, äfvensom att bland wporna finnes en som är ganska vänlig. Detta mevageri utmärker sig således icke hvarken för någon utomordentlig talrikbet eller djurens sällsynthet; men vänne omständigheter göra det likväl värdt att besövas, både för äldre och yngre. En del af våra Fisare var förmodligen i en äldre årgång af Lördagsmagainet sett en ritning och åtföljande beskrifning på så cällade Indiska ormtjusare, det vill Säga, Personer som änna konsten alt tämja ormar så, att de kunna helt rtroligt handtera och umgås med de största och färigaste af detta slägte. Nå väl, en sådan ormtjusare har man häri herr Alexander lefvande framför sigNär man nemligen en stund beskådat de öfriga djuren, framträder denne deras ägare ur d t inre rummet, med ett par stora spräckliga ormar af flere almars längd lindade omkrimg halsen och bröstet, alde(es som damerna på promenader om vintern begagna in mindre vådliga boa a mårdeller sobelskinn. Skilnaden är blott, att herr Alexanders boer äro lefvande och röra sig. Dessa farliga djur har han förstått tämja så att han leker med dem likasom en annan med em RKundvalp eller en kattunge; de känna igen hans röst, förstå Tyska språket, kyssa honom efler befallning v. s. räcka sin långa gadd och hela sitt, hufvud in i hans mun, smyga sig efter begäran omkring hans hals och armar, o. s. vy. Utom flera utländska, visas äfven den Svenska Sv k. snoken, en huggorm, från hvilken, likasom från de öfriga, giftbläsorne likväl blifvit borttagna. Slutligen får man se ett ganska vackert exemplar af kungseller jätteormen: Boa Constrisetor, som man betraktar med en viss respekt, der den ligger på est rödt kläde. Han så tam, att man kan taga omkring honom med inderna och känne de hårda muskler som finnas öfverallt i hans kropp och i hvilka han. äger den förvånande styrka, att han dermed skan klämma itijel en häst eHer en tiger om han slingrär fig om henom och drager ihop sig. Afven denna: ormbjesse kKryper på ägarens begäran med hufvudet upp mellan rocken och. västen ett stycke omkriag lifvet, men får ej lof att slingra sig omkring honom helt och hållet, emecan dess vänskapskramningar lätt kunde blifva äfventyrliga för refbenens bestånd. Det: konungsliga djuret tycker för öfrigt mycket om att blifva smekt och struken nb. långs med fjellen, men helt sakta och beskedligt; sker det hårdare så. reser ham på hufvudet och betraktar den smekandt med sina små ögon! på ett: sält, at, vi slå vad att denna frivilligt träder tillbaka tre steg från lifvet på Honom. Den andra: omständigheten, mindre underbar, men kanske mera: roande, är att se en 41 eller 42 års gosse brottas med dem förutnämnda Björnen. Det är någonting verkligen komiskt att begrakta, huru den förskräckta gossen och Nalle formligen fatta liftag med hvarandra, aldeles som ett par skolpojkar när desse slutat: sin timma, och man ser dervid tydfigen huru: nalle är fägnad af denna lek och med flit Handterar gossen varligt samt i början låter honom slå omkull sig. på ryggen:ett par gånger och vältra om med sig på: golfvet.. Slutligen blir dock nalle litet varmare och nu blir gossen bet den ena gängen efter den andra samt får i sin ordning ligga under. Denna lek fortsättes enstund, till dess gossen tröttnat; nalle hav nu kommit. viktigt i taget och man ser på hans ifver, att ham gerna vill gå på-än vidare, men han återhålles då. med grimman af husbonden och får nägra muntliga åtvarningar, hvaraf han ock snart. trankiliseras, så. att gossen åter kan komma fram och klappa och onifamna homom till försoning, och så skiljas de efter stridens slut, såsom fandra pojkar. vid: den åldern, de bästa vänner i verlden. Denna björn, Norrman till nationen, är för öfrigt ännu icke alldeles fullväxt och lär blott vara; ett är gammal, men likväl för den åldern ganska stor. Som sagdt är, för barn är denna brottningskamp en riktig högtid att åskåda, och äfven för äldre är det underhållande nog att påse, när man betänker de olika krafterna mellan den tjocka skogslunsen med de väldiga tassarna och den 44:åriga van Amburg.. Bland aporna är isynnerhet, en märkvärdig, den lilla s. k. lejonapan, som icke är mer, än omkring 6 tum lång, men mycket tam och liflig. Nm ERT R TINA Vin RATTAT IÄETAP TRINK AR Rv ARA ee