sen hade aldrig stått på en rigtigt intim fot med hu sct Wängel, churu familjerne visserligen lefvat med hvarandra. Någon måg ur dessa hus var således icke heller att påräkna, och det var alltså med en vis: glupskhet, som protokollssekreteraren Berghlounds fri eriplaner omfattades. Nathalie hade ordres att avancera honom, Theodor att knyta vänskapsförbund mec honom, och betjeningen att visa honom all uppmärksamhet, såsom vore han en medlem af huset The var redan serveradt, och en omgång punsch glacer, limonad o. d. hade passerat rummen, då från danssalen började ljuda en relativt till den öfriga lyxen temligen skrai dansmusik. Denna tycktes doch nästan bli utan all verkan, ty ungherrarne, som samt och synnerligen voro af det slaget, som anser det snart sagdt för en pligt att vara blasts, rörde sig c ur fläcken, om man icke vill räkna en rörelse åt sidan från dörren, för att lemna fri passage åt dem som möjligen kunde få håg för att dansa. Sonen i huset gjorde väl hvad khan kunde för att förmå dem att engagera damer, men utan all påföljd. Musiken. som Iledsnade att speia för toma väggarne, tystnade. Grossnandlaren började bli tröstlös öfver de klena utsigterne att få balen animerad. Också borde man väl ej låta afskräcka sig vid första försöket. Musiken fick en vit k att böria på nytt, och nu infunno si verkligen några dansande par i salen, men de inskränkhte sig i alla fall till sonen i huset, som valsade med dottren till en rik brukspatron från landet, vår protokollssekreterare, som svängde omkring med mamsell Nathalie, tvenne kadetter och en ung kontorist med deras damer. Så mycket var imedlertid vunnet, att det var mindre trångt i förmaket, En del hade slagit sig ned vid spelborden, och en annan hade begifvit sig ut i danssalen, fär att se på dansen Rätt som det var syntes en underlig figur i bonjourrock hastigt gå igenom rummen och se sig omkring, liksom sökte han ifrigt någon. Andtligen, nä han fick ögonen på grosshandlaren Wäångel, gick han rakt på honom, hviskade honom några ord i örat och gick åter hastigt bort, obekymrad om de kringstående, hvilka kastade på honom blickar, blandade af förundran och ett slags förtrytelse. Grosshandlaren var just inbegripen i ett lifligt samtal med statssekreteraren, och denne sednare bemärkte icke utan en viss egen inre oro, hurusom den förre efter den bonjourklädde herrns hviskning något skiftade färg. Grosshandlaren lät sig dock icke vidare märka, utan fortsatte samtalet, likväl icke med fullt så mycket sammanhang som förut. Statssekreteraren observerade vidare, burusom grosshandlaren allt emellanåt kastade ögonen på bordstudsaren, och syntes inguiet för att supen skulle bli serverad snart. En erfaren diplomat hviskade i örat på sin granne, när han fick se den bonjourklädde: leva cornix! och denne svarade med ett Icende: il faut danser — cest peut tre pour la derniere foi dans cette maison.n Imedlertid fortgick dansen, till dess en vaktmästare med serviett på armen syntes i dörren, och man förfogade sig till borden. C. (som vi förut känne), hade redan slutat sitt parti, såg på sin klocka, och var just i begrepp att begilva sig hem, då han i detsamma fick se vär hjelte, som just lemnat sin dam, mamscl! Nathalie. C. lade sin hand sakta på hans arm. God afton, min vän! det fägnar mig utaf mer än en anledning att se er här. Berghlound bockade sig djupt och lydde C:s vink att följa honom in i ett aflägse liggande kabinett, som blott var dunkelt upplyst af en i taket hängande flusslampa. Snart var samtalet inne på den blitvande riksdagen. Nå min vän! har det visat sig några önskvärda frukter al hans korrespondens ännu ? Jag är nog lycklig att kunna säga, att det till och med är rätt goda utsigter. Till de kandidater jag har haft äran uppgifva förut, kan nu läggas prosten Theolinder — Theolinder? jag känner inte det namnet., Det är visst sant, han har ännu saknat tillfälle att visa sig på den offentliga banan, men jag tror mig kunna ansvara för honom som för mig , att han into skall tillåta sig att lyssna till dagens skrik påreformer o. d., cHer taga impulser al pressen. Godt! — han är en ung man ? Omkring fyrtiofem år. Såå! kanske bland aspiranterne till den lediga biskopsstolen ?, Det skulle visserligen inte vara omöjligt att han fick ett rum på förslaget. Ett ord i sinom tid till det yngre presterskapet skulle i detta afseende säkerligen icke bli utan verkan. Min vän tror att han är fulit pålitlig ? Jag skall i ögonblicket afsäga mig hela....dyrbara förtroende, om det icke är fallet. Nå ja, jag sätter det också nte så mycket i fråga. Man behöfver ju för det blott vilja sitt eget bästa, och Gud ske lof! det fins alit ännu en hop som vill det. Jag skall se till hvad som kan göras för den saken. Imedlertid vore det synnerligen väl om min vän kunde ställa så till, att han kom att sjelf resa ned, för att genom sin personliga närvaro förbereda valen. De der brefyen kunna visst vara rätt bra, men det är ändå inte detsamma.n Det är någonting, som jag med mycket nöje skulle göra, blott — Jag förstär. På ersättningen bör min vän inte kunna tvifla. Jag garanterar den, och om min vän skulle önska det, så tror jag visst att något kan få lyftas i förskott. ITvad sjelfva resan beträffar, så bör den bli rätt angenäm. Min kan vara säker på en till och med Iysande ackölj. Den som inte gjort kalas på tretti år, skall göra det när han kommer, lita på det. Jag säger detta visst inte för attjag tror att min vän sätter värde på kalaser — men det kan ju alltid vara godt att känna sitt folk personligen. Den der lilla stjernan, som jag ser min vän har fält der i knapphålet, skall inte bli utan sin effekt i landsorten. Den bör bland annat göra, att det blir han, min vän, som kommer att proponera brorskålarne, och att det är en ära, som inte bör säljas för allde1es för godt köp, vet han ganska vil sjell.n s