Aftonbladet – 7 december 1842, sida 2

hållanderna i samhället, hvaråt regeringen med mera allvar borde skänka sin uppmärksamhet, än åt detta. Men hvem vet huru långt uståndet härj ännu är mellan önskan och opp ?Vi erinre oss, med anledning häraf, nåsot som passerade i slutet af år 4837. Al.onbladet yrkade då tifligt samma åsigter som mu om behofvet af en reform i de polislagar, som röra näringarna, med anledning af det ryss förut pågående kriget mellan skräddareoch kramhandiare -embete na här i hufvudstalen. Sedan detta en längre tid utgjort en al lagens frågor, yttrade sig tidningen Journalen, som på den tidemn utgafs af Statstidningens nuvarande redaktör, Hr kanslirådet Wallmark, ti det a!dra sista numret, hvarmed Journalen lutade sin bana, med mycken emfas och salfvelse, att nu vore det icke någon fara för ett yckligt afslutande af det så länge ihållande ;behagliga tvistämnet, emedan saken blifvit emnad till Konungens omedelbara afgörande. em år hafva sedan förflutit — en lika lång veriod, som åtgick för hela den första franska :evolulionen, intill divektortalsregerlugens inföande; en tidrymd, under hvilken man ofta sett gamla välden falla eller nya uppstiga och jefästa sig — och ännu befinner sig ofvanvämnde, icke obetydliga, men lätt afhjelpta, missförhållande hos oss i samma skick, som let varit i 5, 40 och 30 år tilförene. Månne lå icke tilläfventyrs någon slutlig åtgärd till let ondas afhjelpande kunde vinnas genom inercession hos Kongl. Maj:t af samma person, som år 4837 gaf det tilifredsställande löftet? dr kanslirådet Wallmark är icke blott redakör af Statstidningen, utan uppbär äfven serskildt något emolument såsom Hans Maj:t Kowngens f. d. lärare i syenska språket, och jorde således i båda dessa afseenden ega ett närmare tillträde till Hans Maj:ts person, hvilket kan lemna Hr Kanslirådet tillfälle att påminna om den vackra förhoppning, han di yttrade, och som han väl icke kan undgå önska at se realiserad. Under tiden, och intilldess detta sker samt för den möjliga händelsen att det ännu skuilc lröja, kunne vi icke undgå att hemställa til våra kolleger inom pressen, att förena sig mec oss att söka väcka vederbörande genom flitige erinringar om nödvändigheten af den omnämnda reformen. Rättvisan fordrar att erkänna, def Dagligt Allehanda härutinnan flere gånger lemnat ett kraftiet biträde; men äfven de s. k pverkligt frie skulle genom ett varmt delta. gande i denna angelägenhet göra sig vida mer: jörtjente af det allmänna, än genom allt sit emancipationsprat och öfriga haltlösa dekla mationer och projekter, hvarmed de nu så oftc ylla sina spalter.