Aftonbladet – 6 december 1842, sida 2

et ee——— SCENER FRÅN ENARA TRÄSK. (Ur Lördagsmagasinet.) Den finske språkforskaren Castrn, bekant för sin tolkning af Finnarnes förnämsta episka poem Kalewala,, har nyligen gjort en resa upp till den del ar Lappmarken, som lyder under Ryssland. Då viförut meddelat några underrättelser om Svenska och Norska Lappland, torde följande uppgifter af hr Castren om förhållanderna i grannlandet icke sakna intresse: Några mil ofvanom Ivalo elfs utlopp till Enare sjö upphör, eller rättare vidgar sig, den dystra fjellsträckning som, lik en ond genius, förföljt den strida, vild förtviflan flyende strömmen. I fjerran skymta ännu de kala fjelltopparna, men rundt omkring ser du en skön, gräsbevuxen slätt. Elfven hejdar sin fart och bildar små holmar, som beklädas aflummiga löfträn. Ändtligen visa sig äfven några spår af menniskor, såsom höstackar, gärdesgårdar; m. m. Man uppbjuder sina yttersta krafter för att medelst en ansträngd rodd snart hinna till en mensklig boning, och tror knappt sina ögon, då man i stället för jemmerliga kåtor midt i det djupa Lappland blir varse välbyggda finska gårdar, omgifna af grönskande ängar och vackra sädesfält. Det är otroligt, huru välgörande en sådan anblick verkar på sinnet. Den oupphörliga äsynen af s! yhöga fjellar och brusande forssar döfvar slutligen alla känslor. Menniskan kan i långden icke uthärda att inom sig reproducera naturens vilda lek. Sinnet förlorar sin spänstighet Och bemäktigas af en stum, brutal häpnad. Men då slutligen naturen återgår i ro, då de nyss så vilda elementerne i fridfull förening afspegla naturens sanna skönhet, då vaknar älven hos menniskan lusten att lefya och