Aftonbladet – 6 december 1842, sida 2

Första akten. Första scenen. Trollkarlar och trollkärngar i ett bernstenspalats. Alla äro uppklängda på palatsets pelare och begynna att svettas. Chor med hvad text som helst, ty publiken förstår ändå icke ett ord deraf. Alla gå. Andra seenen. Man ser platt ingenting. (Förhänget faller.) Andra akten. Första scenen. Theatern föreställer en skog, men som man icke ser för idel träd. :Man hör starka blixtrar och ser vinden rasa. I bakgrunden synes Emma med flygande hår, hon blir förföljd af tvenne maskerade personer och springer från det ena trädet till det andra. De maskerade efter henne. Emma segnar ner; en maskerad fattar henne i håret; Emma vill fly, den maskerade sliter allt håret af henne. Första maskerade. Det är bara en tur! Emma. Ha! — förbannadt! (hon svimmar utaf). Anara maskerade. (Drifver henne vid örat.) Der har du en! Emma. Det är mer än jag begär. (Man hör ett sakta buller, som dock är ganska starkt.) Första maskerade. Hvad är det? Andra maskerade. Vi vilja lyssna. (De klifva upp i hvart sitt träd.) Andra scenen. Ulfo kommer i pilgrimsdrägt, förstörd och dyster, emedan han på 6 veckor icke fått något varmt i sig; han faller på knä, beder ad libitum, och stiger åter upp. Emma ligger midt på teatern, men han behöfver icke se henne. Ulfo. Emma! Emma! Hvar finner jag dig? Sedan 53 år tillbaka har jag icke sett dig! Skall jag förtvifla? (En maskerad faller ner från trädet och bryter nacken af sig. Blå eld. Förhänget faller.) Tredje akten. Första scenen. Samma skog, som i andra akten. Ulfo kommer in genom mellandörren. Emma ligger ännu qvar på gamla stället. Ulfo. Ha! här är jag! Emma. (suckande.) Ack! ack!ack!ack!ack!ack! Ulfo. Hvad hör jag för jommer? Hvem är det? Emma. Jag! Ulfo. Med hvem har jag den äran? Emma. ,. Trolöse yngling! känner du mig icke mer? Ulfo. Ar det du min 353-åriga älskade? Emma. Ack, hvarom påminner du mig? (Paus i tre och en half minut.) Emma. Herr von Ulfo hur mår ni? Ulfo. Jag tackar det skall väl vara bra, till dess det blir bättre. (Båda af.) Andra scenen. Dans med grupperingar och tablåer, utförda af traktens vilda djur. (Paus. — Förhänget faller.) Fjerde akten. Första scenen. Öde trakt. Det är kallt; man ser i hakgrunden några piltebarn ihjelfrusna. Publiken gråter. Ulfo och Emma uppträda arm i arm. Ulfo. Mig är inte rätt väl — jag är så underlig i hufvudet. Emma. Ja väl! Ulfo: Dev smärtar mig. Emma. Hvad? Ulfo. Att du säger: ja väl. (Ulfo får kallfeber.) Emma. Gudar! J pröfven oss härdt. Andra scenen. De förra. Hertigen med otalig svit. Hertigen. Mjuka tjenare! Låt inte mig störa. Ulfo. Ni vore mig också den rätta dertill! (Han skakar tänderna af köld och försvinner.) Emma. Jag följer dig, älskade! (Hon gråter öfverljudt och går sedan ut.) Hertigen. Jag går sta och lägger mig. (Flera kammartjenare följa honom i en kammare med två sidodörrar och en i fonden. : Hertigen skäms litet grand och lägger sig sedan till sängs. — Förhänget faller långsamt och med känsla.) Femte akten. Första scenen. Skog, mörker, hemskhet. Ulfo och Emma sitta på en trädstam, hon röker tobak och han sjunger. Ur tjockaste skogen framkommer en gubbe med hvitt skägg och nankinspermissioner. Ulfo och Emma draga sig åt bakgrunden. Gubben. Förfärliga tilldragelse!!! Ulfo. (framrusande.) Hvad står på? Gubben. (med pathos.) Det som inte ligger omkull. Emma. Grobian! Gubben. Hvem ropar mitt namn? Ha! jag är igenkänd! (han sticker sig) Emma Denne är hos de andra; dit, min Ulfo, låt oss vandra! (hon sticker sig likaledes.) Ulfo.. Ha! nu blir jag väl till mods! (han. svälter ihjel. Trollkarlar och tro!lpackor föra hertigen in och ör honom de tre liken. Den första argaste trollkarlen säger: Ser du nu frukterna af ditt sakram. — lefverne. Furier sönderslita hertigen; derefter följer en öfversvämning, verlden förgås småningom och förhänget faller sakta. (Ur T. f. Fahlu Län o. Stad.) EEE SCENER FRÅN ENARA TRÄSK.