Aftonbladet – 5 december 1842, sida 2

lå encore. Vous etes la bete noire, och om erke engeln Saint-Michel sjelf ropade ned från him men: Monsieur de KEronstein är oskyldig. Han Durchlaucht, Serenissimus, lär skaka hufvude och säga: Pardonnez-moi, morsieur Varchange han måste vara skyldig, et vous voilå sacrifie — Detta förestår eder, om ni persisterar vid cskuldens falska heroismo. — Nu kommer de hjelpande rådet. Som ni sjelf finner för godt tillstår ni, att ni af vänskap, svaghet, complaisance, underdånighet, eller huru man kallar sådant der, har favoriserat prinsens liaison, mer att ni med kroppskrafter, de griffes et de bec satt eder emot hans föresats, nemligen att echappera, och att han slutligen trotsat edra patrioti ska bemödanden, misshandlat eder, hvilka mal (raitemens ni har att tacka för eder horrible ma ladie. — Ni är ju en rättslärd, pratet blir e lätt, prinsen är långt härifrån, kan icke säga nej domrarne måste tro eder, hofvet måste öfver tuscha la scandale, och ni är utom all fatalitet Hvad säger ni dertill?, Blott en menniska som ni kan antaga ett så dant förslag, blott en till hälften man förklara offentligen, att man misshandlat honom, dertill då det icke är sant; och jag håller det slutliger under prinsens och min värdighet, att blott er enda gång åhöra en sådan proposition, mycke mindre då att vanhelga mina läppar med en sådan nedrig lögnväfnad. vAh, monsieur le baron, ropade han, pni bli insolent, och hörde jag icke nådig grefvinnan och de båda messteurs nalkas, hvilka alla jag hö venererar, skulle jag på stället utbedja mi