Aftonbladet – 1 december 1842, sida 2

Under en sådan sakernas ställning har det icke kunnat annat än förekomma besynnerligt, att se en Insändare i Svenska Biet plötsligen slå sig ned på denna inrättnings förvaltning, och genom en följd af artiklar söka ådagalägga, att dess ställning skulle vara högst betänklig, samt utsigten för dess framtid så misströstande, att redan från år 4853 enkeoch pupillkassan skulle få vidkännas en årlig brist af nära 40,000 Rdr, hvilken, derest ej hjelp tillkom, skulle föranleda en ständigt stigande skuld för densamma, och att sjelfva pensionsfonden, derest Konungen stadfäster ett beslut, som de nu åtskilde fullmäktige fattat, att ytterligare med 40,000 Rdr årligen förstärka den enskilda enkeoch pupillfonden, skulle genom ständigt ökade utgifter år 4862 uppnå den ståndpunkt, att kapitaltillgången årligen måste tillgripas, och således, genom en jemnt tillväxande brist, hela inrättningen slutligen gå till sin upplösning. Vi tillstå, att våra åsigter, angående olämpligieten af den så hastigt inträdda höga pensioneringen för enkor och barn, på bekostnad af den för embetsmännens egen pensionering beräknade fond, närma sig till hvad artikelförfattaren i Sv. Biet yttrat, och vi skulle i detta afseende hafva insett lämpligt, om man stadgat en efter åldern högre afgilt, för de år 4827 på en gång inträdande delågare, som vid högre år redan voro gifta, eller under de första tio åren gifte sig, 0. S. V.; hvarigenom de sjelfve kunnat på ett billigt sätt bidraga ätt stadga den enskilda inrättningens bestånd. Men vi kunde ändå icke annat än förundra oss öfver Biets bemödanden, att framställa inrättningens ställning så förtviflad; och vi gjorde oss derföre till en pligt, att närmare följa hans uppgifter och bevis. Vi skole i en följande artikel visa, att dessa, ehuru ganska sinnrikt uppställda, likväl tåla många afprutningar; att någon fråga alldeles ej är om inrättningens undergång, äfven om de nu ifrågasatte tiotusen Rdr årligen öfverlemnas från pensionsfonden till enkeoch pupillfonden; samt att isynnerhet genom ett närmande till de grunder, som 4825 års Ständer biföllo för inrättningens verksamhet, och hvarifrån Regeringen något aflägsnat sig i det år 1826 utfärdade reglementet, all fara lätt kan afvändas. Sedan skola vi upptaga till serskild behandling den slutliga delen af Svenska Biets artikelföljd. hvilken blottat egentliga afsigten med skrämskotten, och som visar att det är, den af Regeringen till stor del oberoende, myndigheten hos pensionsinrättningens delägare, att sjelfve genom sina fullmäktige besluta om fondernas styrelse och förvaltning, som föranledt denna plötsliga oppositions framträdande i Biety; och att förespeglingarne om inrättningens förfall sålunda endast begagnas såsom ett medel att söka förskaffa regeringsmakten en större och afgörande inflytelse på fondens förvaltning. Innan vi likväl sluta denna gången, vilje vi gerna medgifva Biets anmärkning, att tidningspressen icke egnat den uppmärksamhet åt denna inrättnings utveckling och öden, som den måhända för tjenat. Vi till och med antaga, atl om dess förvaltning närmare följts, än som skett ett och annat misstag kanske varit förekommet Och med glädje finne vi häri ett nytt bevis emot Biets och dess patroners vanliga skrik, om det skadliga och opassande af tryckpressens inblandning i myndigheters och förvaltande verks förehafvanden. Vi hafve likväl härvid den lyekan, att kunna försäkra allmänheten, att v.re e större vådor förhanden i andra delar af nationen: allmänna angelägenheter, än de som kunna ifrågakomma genom civilstatens pensionsinrättning: tillstånd, så hade det ingen nöd. a TE a