Aftonbladet – 1 december 1842, sida 2

Pensioneringen hade tagit sin början med år 18530. Allt ifrån år 4827 hade hvarje i tjenst inträdande embetsoch tjensteman varit skyldig, att deltaga i inrättningenoch inbetala årsafgift; men de redan i tjenst varande egde efter eget godtfinnande att ingå såsom delägare deri eller icke. Hvarje delägare i pensionsinrättningen var förbunden att deltaga uti och erlägga afgift till den enskilda enkeoch pupillfonden. Annu år 1831 utgjorde pensionerna ett ganska ringa belopp, t. ex. omkring 6,000 Rdr ifrån pensionsfonden och 4,500 ifrån enkeoch pupillfonden; men det låg 1 sakens natur, helst afgifterna för de äldre tjenstemännens inträde i inrättningen icke voro lämpade efter den snara tidpunkten för deras pensionering, att pensionsbeloppen snart skulle genom dessas inträdande i pensionsrätt blifva kännbara, och ett ofördelaktigare förhållande kunde derföre snart emotses. Detta oaktadt hade likväl vid pensionsinrättningens förvaltning några åtgärder vidtagits, som icke syntes fullt förenliga med den omtanka detta förhållande påkallat. Förvaltningen af begge pensionsinrättningarna, . som är gemensam och öfverlåten till de af rikets embetsoch tjenstemän utvalde så kallade fullmäktige, eger enligt ett stadgande i reglementet, att för enkeoch pupillkassan, som egentligen är en enskild institution, hvilken af delägarnes insättningar borde underhållas, xmed Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd af pensionsinrättningens tillgångar kunna anvisa medel; och hela förvaltningskostnaden för. denna mindre kassa drabbar pensionsfonden. På grund af detta stadgande, möjligen hänförde af de goda utsigterna för fondens tillväxt och naturligtvis först rönande det stora behofvet att bereda utkomst åt aflidne tjenstemäns enkor och barn, emedan tjenstemännen sjelfva, under afbidande af inrättningens börjande verksamhet, uthöllo att tjena intilldess de voro berättigade att å indragningsstaten erhålla hela lönen i pension, ifrågasatte fullmäktige således redan år 4829, att till den enskilda enkeoch pupillkassans förstärkande få använda 20,000 Rdr årligen af pensionsfondens medel. Detta beslut sanktionerades af Regeringen, äfvensom ett annat måhända ledande till ännu större missförhållande för framtiden, nemligen att hälften af delägarnes afgifter skulle gå till enkeoch pupillkassan, då 4826 års reglemente endast stadgade tredjedelen deraf. Genom denna betydliga förstärkning hafva pensionerna åt enkor och barn alltifrån 1853 kunnat utgå till deras nu stadgade fulla belopp, eller för enka med barn till hälften och för enka utan barn till tredjedelen af mannens pensionsbeloppVerkan af dessa förändringar på sjelfva penrsionsinrättningen blefvo icke genast märkbara: Pensioneringen ökade sig de första åren blott med omkring 53000 Rdr årligen, så att den år 1856 utgjorde något öfver 20,000 Rdr; men enkeoch pupillkassans ställning visade den hastigare. Dess pensionsutgifter hade redan sistnämnda år stigit till 24,000 Rdr Bko. Pensionsfondens årliga besparingar hade väl under tiden minskats, så att de, i stället att år 1831 utgöra omkring 70,000 Rdr, år 4836 endast utgjorde 43,000; äfven enkeoch pupillkassans hade nedgått, så att de, oaktadt ett genom testamente erhållet kapital af 20,000 Rår och det från och med 418533 erhållna årliga anslaget af 20,000, år 1856 endast utgjorde 43,100 Rdr, ifrån att 41832 hafva varit öfver 27,000. Men det synes, som om inrätlningens styrelse och fullmäktige ännu år 41837 icke ansett sig behöfva häral befara någon väsendtlig våda för dess framtid: sannolikt med afseende på det redan nämnda förhållandet, att ännu, under några tiotal år, pensionsbeloppen för de 4827 inträdde äldre tjenstemän blufva känbarare för fonden, än sedan alia embetsoch tjenstemän, ifrån yngre åren, bidragit medelst årliga inbetalningar. Ingen förändring föreslogs derföre vid den då hållna allmänna sammankomsten; och det har äfven visat sig att, oaktadt pensioneringen varit i jemt stigande, och ifrån 4837, då den utgjorde 22,000 i pensionsfonden och 27,000 i enkefonden, uppgått år 4841 till 28,500 i den förra och nära 57,000 i den sednare, års behållningarne likväl utgjort, i pensionsfonden år 4844 öfver 41,000, och i enkeoch pupillfonden 6560. Pensionsinrättningens bokslut för nästlidet år utvisar, att den äger en fond af 4,118,2735 Rdr och enskilda enkeoch pupillfonden 4187,990 Rar Bko; så att ingen synnerlig fara synes vara å färde för inrättningens framtid, då, på sätt redån här blifvit visadt, de känbaraste utgifterna för pensionerandet måste äga rum, under de första tiotalen år efter en inrättnings början, der en stor del äldre och gifta personer ingingo, med rättighet att vid 60 års ålder få pension för sig och genast vid timande död för sina enkor och barn, utan att under längre tid