Aftonbladet – 30 november 1842, sida 2

alla sina intryck inom den nimbus, som samlat sig omkring honom just derföre, att den är honom angenäm. Af hvad som föregår, och nu i trettio är förcgått inom nalionen, har han icke den ringaste aning. Han har uppgjort för sig egna begrepp om händelser och opinioner, och i dessa begrepp stärkes han hvar dag af ett koteri, som han tål omkring sig endast så länge det hyllar just den och inga andra. Skulle någon säga honom, att det dock finnes en möjlighet, att både fakta och tänkesätt äro annorlunda, och att han kan hafva misstagit sig; så blefve följden ingen annan, än att sagesmannen öfverflyttades in bland fiendernas leder; ty det finnes ju hundrade mot cen, hundrade som vittna, att den ene har orätt. Att mot de hundrade vittna, utom nimbus, hundrade tusende, det är och förblifver en okänd sak för den, som icke vill veta annat, än hvad de hundrade försäkra.n Att hr Fr. Schmidt antingen är sjelf så underrättad, eller fått sina upplysningar från någon, som är det, framlyser i hela skriften, och vi vilja till en början framtaga hans sått att betrakta oppositionen inom Sverge. Att en opposition finnes, att den är talrik, så att den uppenbarar sig hos en ojemförlig pluralitet inom nationen, det kan endast den misskänna, som har intresse vid att vanställa sakerna, eller som aldrig tagit någon verklig kännedom om hvad i landet föregår. Hurudan denna opposition är, det blifver en annan fråga; förmodligen är det med den, som med alla partier eller meningsfraktioner, eller hvad man vill kalla det, att han bryter sig i många nuancer, hvilar hos den ene på en grund, hos den andre på en annan, söker hos den ene ett mål, hos den andre ett annat. Men en narr måste den ovilkorligen vara, som inbillar sig, att en så vida spridd missbelåtenhet, en ojem! förligt öfvervägande pluralitets opposition skulle hyila på ingen annan grund än några äregiriga egoisters machinationer eller några al landets fiendor köpta publicisters falska förespeglingar — att, med ett ord, intet missnöje, ingen oro, ingen längtan efter ctt bättre skulle existera hos denna samma pluralitet, i fall desse äregirige eller desse tidningsskrifyare icke funnits och verkat. Man må tänka om oppositions-pressen hvad man behagar, så det dock säkert, att den aldrig vunnit något stor insteg, i fall icke inom nationen förut funnits ett fri till opposition.