Aftonbladet – 30 november 1842, sida 2

nares bifall. Också skänktes detta honom ganska ifligt vid hvarje stycke. Konserten förherrligales dessutom af Glucks ouverture till Iphigenie Auliden såsom introduction; ett mästerverk, vilket man aldrig kan höra för ofta. Mamsell Fundin hade den artigheten att biträda konsertrifvaren i tvenne numror; den första en duett af Donizetti och som vi tyckte ur operan Belisario. Den sjöngs tillsammans med hr Dannström och sick ganska väl; vi hafva sällan hört mamsell Fundins röst så silfverklar och hennes föredrag så lyckadt, som i detta stycke, hvari hon hade den fördelen att få hålla sig inom sina naturlisa resurser. Dr Dannström understödde henne rätt väl med sin musikaliska säkerhet, men hans föredrag hade, för att svara mot texten och kompositörens mening, väl kunnat innehålla något mera eld och passion. Åfven sjöng mamsell Funlin en visa af Geijer, men, vare sig at kylan i rummet, eller annan orsak, tycktes rösten under tiden blifvit mindre väl disponerad. Slutligen bör nämnas att ett nummer på violoncell af Kummer utfördes af en hr SArien från Hamburg, som hade en mjuk och mild, men ock temligen svag stråke och ett mycket . medelmåttigt instrument. — Herr L. Kinmanssons benefice, Trollflöjten, på den kungliga teatern sistlidne måndag, hade heller icke att fägna sig åt alldeles fullt hus, hvilket allt väl lär få skrifvas på den annalkande julens räkning. Recettagaren sjelf utförde Papasenos parti med samma bifall som alltid och blef efter spektaklets slut framropad. Att mill Lind förtjuste publiken såsom Pamina, behöfve vi knapt tillägga. Deremot var det ett påtagligt misstag att lemna nattens drottnings parti åt en visserligen vacker, men dock, på krafternas vägnar, så otillräcklig förmåga som mamsell Elma Ströms, hvarföre också detta parti hade måst betydligt stympas och afskäras utan att mill Ström ändå förmådde utföra det tillfredsställande. Det synes oss verkligen synd om den unga sångerskan att direktionen, icke nöjd med att använda henne der hvarest hon skulle kunna göra effekt med de ressurser hon eger, nödvändigt skall framhafva henne vid alla tillfällen i de största saker, helst då, för ett sådant parti som nattens drottnings, fru Enbom ännu finnes att tälgå, hvars stora och vackra röst räcker till, om också hennes spel icke är så lyckligt. Hr Gänther var denna dag icke väl disponerad, hans röst tycktes lida af någon åkommen katarr. Sarastro, hr F. Kinmansson, bibehåller en styrka, renhet och känsla i sitt föredrag, som gör att man alltid hör honom med stort nöje, och serdeles i detta sköna parti. — I sammanhang med ofvanstående torde böra nämnas, att på Nya teatern tvenne nya debutanter, hr och fru Malmgren, ett par gånger uppträdt i den lilla enaktskomedien Enkans Man. Båda fullgjorde sin sak med bifall, men isynnerhet fru Malmgren, en dotter till fru Ericsson, och sota tyckes hafva ärft sin mors anlag för scenen, samt lofvar att, på ett för, den nya teatern ganska lyckligt sätt fylla den lucka, som man förut tyckt sig varseblifva i dess tillgång på älskarinn-roler. Man minnes ännu väl hvilken bonne fortune den kungliga teatern på sin tid hade utaf den unga mamsell Frösslinds uppträdande i Cendrillon. Låtom oss hoppas, att fru Malmgren äfven skall på samma sätt blifva en af lyckostjernorna för den nya Teatern. . Hennes början är ganska lofvande. I går afton mellan pjeserna lät en af artisterna vid den nya teatens kapell, herr Hedin, höra sig i några variationer för violoncell och erhöll talrika applåder för sin i flera fall förtjenstfulla -exekution. Till i morgon är på ifrågavarande teater åter en ny pjes annonserad, Den unga kassörenn, en treakts-dram från fransyskan, hvilken säges vara af mycken effekt, och har gjort en särdeles lycka på flera utländska teatrar. t———