Aftonbladet – 28 november 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. BOSKAPSSKÖTSEL. (Denna i flera afseenden förtjenstfulla artikel förekom redan i början: af förra månaden i Statstidningen, och då utrymmet i dag tillåter,. anse vi oss böranu meddela den -till kännedom för alla de landtmän, som tilläfventyrs icke der kommit att läsa den.) Näst deny ty Värr.hos5.oss, åtminstone i-vära bördigaste provinser, allmänna drankutfodring,; en följd af den öfverdrifna bränvinsbränningen, bör, såsom orsak till den låga ståndpunkt, hvarpå vår boskapsskötsel befinner sig, äfven anföras den klenxs fodringen. Au framsvälta boskapen öfver en lång vinter gäller ännu hos oss för. detsamma som att framföda den, och detta stora misstag understödjes i betydlig män dels af den falska föreställningen, att spillningens mängd beror af :de underhållna kreaturens, dels af deras kortsynthet, som vid egendomsköp mera fråga efter huru stort utsädet är, och huru mänga kreatur som födas (framsvältas), än huru många tunnland äng som -finnas. Det är länge sedan anmärkt, äfven af utlänningar, att vår allmoge oftast underhåller ett dubbelt antal kreatur, emot det som egentligen kan födas.n Är vinterfodringen klen, (halm och drank eller halm och vatten utgöra blott hungerstillning), så är sommarbetet på många ställen så knapt, att boskapen, helst i torra är, någon del af sommaren ej kan mer än underhålla lifvet — och med svält, säger en af våra utmärkta landthushällare, kan aldrig låta förnena sig en rättskaffens boskapsskötsel, aldraminst racens förädling. ):: Man glömmer, att i ett. större antal missvårdade kreatur ligger ett större ofruktbart kapital, då.deremot ett hälften mindre, rikligt underhållet och väl vårdadt, kan lemna en stor af kastning derå. Hvarje kreatur behöfver en viss qvantitet föda i och för lifvets underhäll, och-en an nan för att lemna afkastning, och detta gäller isynnerhet :om mjölkkor. Denna utfodringens knapphet verkar ofördelaktigt 4:0 på mjölkafkastningen, 2;o på afveln och 3:0 på spillningen. , Iafseende på mjölkafkastningen behöfva vi ej anmärka, att den beror både till mängd och godhet af fodrets tillräcklighet och godhet. Det är en hos oss nog allmänt rådande fördom, att magerheten hos en god mjölkko bevisar dess godhet: der bevisar blott att mjölkafsöndringen göres på beköstnad al underbållet, icke att kon, rikligare född, ej skulle gifva både mera och fetare mjölk. Jemför man den mjölkafkåstning, som en af vära utmärkta, praktisk: landthushålläre beräknade för en ko årligen, nemliger 2357 3, kannor ), med den, som erhålles i Holstein, (6 å 700 kannor), så visar sig strax och-ögonrskenlig verkan af. vår knappa. utfodring och okunnighet i mjölkekors behandling 3). Så snart en ko börjar afsina, längre eller kortare tid: före kalfningen, förknappas vanligen för henne foderrationen; hon får mera halm och mindre hö — och likväl är det just unde denna tid, som hon bör väl och rikligen underhållas. Är hon mager. och svag då hon Kalfvat, lemnar hon icke allenast då mindre. och sämre mjölk, men utsläppt på sommarbete, en mindre qvantitet än i mot satt fall egt rum, emedan, som vi förut anmärkt, mjölkafsöndringen sker i förhållande till det öfverskott a! näring, som, de vitala krafternas återställande och underhållande lemna; och denna förlust är så mycket större, som denna mjölk är den bästa. Si hämnat sig en knapp vinterfodring. på mjölkafkastningen under den följande tiden! Detta erkänna alla kloka boskapsskötare. Den andra skadan, som en knapp fodring medför i afseende på boskapsskötseln, är den icke mindre kännbara, att den perpetuerar en liten och dåt;y boskaps) Edelsvärd, Strödda antekningar, H. sid 33 ) Is. af Darelli, fogdereglor och ladugårdsordning, sid. 77. 3) Deröfver beklagar sig, hvad Skåne angår, en för fattare i br Norings qvartalsskrift, N:o 46, sid. 554 Det är beklagligt, säger han, att påse huru skånska fruntimret i allmänhet vanvårdar kon, Knappast kunna de mjölka. Att finna någon, som har begrepp om en mjölkkos behandling för att gifva rik afkastning, börer till sällsyntheter.