Aftonbladet – 28 november 1842, sida 2

Också synes den omständigheten, att det ifrågavarande ropet idkeligen fortfar, verkligen innebära ett bevis, att de reaktionäre åtminstone tro: sig dermed kunna utöfva någon verkan på opinionen, och det kunde derföre väl löna mödan, att stycke för stycke genomgå några af de hos oss. ifrågaställda vigtigare reformerna, för att undersöka hvar den förmenta bristen på svenskhet uti dem befinner sig. Ligger det väl t. ex. något osvenskt uti förslaget att jemka våra tryckande beskattningsförhållanden, hvari Ständerna, sedan flera riksdagar tillbaka, önskat att få en förändring utarbetad och dertill äfven en kommitte nedsattes år 1830, men hvars arbeten efter en kort tid, på befallning från högre ort, lära afbrutits? Ar det något osvenskt uti önskningarne af en reformerad brottmålslag, som åsyftar att noggrannare bestämma förseelsernas art, fylla de luckor, som 4734 års lag häruti innehåller, och att lämpa straffbestämmelserna för de olika slagen af brott mot personer och egendom, efter de nya seder och samhällsförhållanden, som uppstått under mer: än ett århundrade? Ar det något osvenskt uti yrkandet på domstolarnes förenkling och borttagandet af några privilegierade fora, som endast bidraga till oreda, inveckling och dröjsmål i rättvisans skipande, och som sjelfva ingalunda äro af svenskt ursprung, utan tid efter annan apade efter mönstren af utländska och förnämligast tyska feodal-inrättningar? Ar det något osvenskt uti fordringårna på bestämdare kredit-lagar, som kunde gifva mera säkerhet åt penningerörelsen och eganderätten och derigenom mera lif åt industrien? Ar det något osvenskt uti anspråket att förminska en, för vårt fattiga land, öfverdrifven statslyx och återföra nationål-lynnet från den flärd och sorglöshet, hvarpå denna statslyx gifter så lockande exempel, till den redbarhet och tarflighet, som anstår Nordens bergsboar, hvilka hafva blott några få månader af året att förvärfva, upplägga och bespara sina förnödenheter för den långa vintern? Ligger det något. mera osvenskt deri, om t. ex. Sverige skulle ställa sin militär-organisation, i afseende på befälets antal i förhållande till månskapets nummerär, på en lika ekonomisk fot, som i Preussen -eller Ryssland, än att efterfölja dessa länders Mönster i-snitten på uniformerna, hvilket man aldrig hört de konservative anse för onationelt och hvilket vi också visserligen icke fördöme, när derigenom vinnes en större ändamålsenlighet i vapen eller mundering? — Slutligen, låtom oss framtaga sjelfva den stora stötestenen för de stationäre, nemligen det vid sista riksdagen till hvilande godkända förslaget om en representationsreform, hvilket man isynnerhet hört helsas med titelnamnen pappers-konstitution, theoretiska spekulationer, st. simonist-ideer, 0. S. Vv. Lemnande i öfrigt derhän, att ett så ingripande och vidsträckt förslag kan och måste blifva föremål för en här af anmärkningar, allt efter: de opinerandes olika åsigter, intressen och ställning i samhället, så må det åtminstone med skäl frågas, på hvad grund det i något enda hänseende kan anses för osvenskt eller uppgjordt efter utländska mönster? Icke är mönsret engelskt, emedan det icke går ut på att lägga makten händerna på en jordegareoch penninge-aristokrati, som för öfrigt icke finnes här i landet icke heller är idet bygdt på fransysk grund såsom de konservative kanske gerna nog skulle vilja hafva det, emedan i Frankrike endast er hundrafemtiondedel af befolkningen, nemliger de rikaste, deltaga i representantvalen, och Sve rige endast skulle få några hundrade valmär om en likadan census eller beskattningsbelopj här skulle blifva grunden för valrättighet. Nej det nya förslaget utgår tvärtom ifrån den grundsatsen, att framkalla just det element i samhället, som är mest införlifvadt med hemme och fäderneslandet, följaktligen det i ordets e gentligaste bemärkelse nationella, om något ä det, nemligen den jordegande allmogens — den na: kärna af Svenska folket, som innehar de RR ——— TI