Aftonbladet – 25 november 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — FÖRFÄRLIG ÖFVERSVÄMNING. — Staden Perzamus, belägen 20 lieues norr om Smyrna, var den 43 i sist. månad underkatsad cen fasansfull öfversvämning. Strömmen, som rinner midt igenom stader under en gammal, men ännu fast brygga af genuesisk byggnadsart, uppsvällde på en kort tid så starkt, att inom -mintlre än en timma nästan halfva staden läg i ruiner. Hela det turkiska qvarteret bortfördes a! vattnet, och fyrahundra personer, män, qvinnor och barn, omkommo dervid. Flera personer uppklättrade för att undkomma döden, på taken eller i träd, men bortrycktes snart genom vattnets häftiga påträngande. Hela boskapsbjordar äro försvunna, arbetare på fälten äro likaledes omkomna. Guvernörens hus och fingelset, begge fastare byggda än de öfriga husen, kunde ej motstå vattnets våldsamhet. De olyckliga fångar, som befunno sig i det sednare huset, forlorade allesammans lifvet. Etthundrafemtio hus och en stor mängd bodar äro förstörda, och hela familjer, som den ens dagen .befunno sig i välstånd, voro den andra dagen störtade i elände. Olyckans hela vidd är ännu ej bekant. — PARISERPOLISEN. Ett mål, som visar en ovanlig moralisk förnedring hos en person af den förmögnare klassen, förevar nyligen i korrektionella polisen i Paris. En qvinna, Labar, var ställd under ransakning, för det hon öfverlemnat sin egen dotter i -händerna på en rik förförare, under följande omständigheter: När flickan var 435 år gammal, hade modren, som då befann sig i en mycket fattig belägenhet, begifvit sig till en gammal herre vid namn Delagen, hos hvilken hon fordom lefvat i tjenst, och lyckats öfvertala honom att upptaga och sörja för flickan. Från denna tid bebandlades denna med mycken: omvårdnad såsom eget barn och var med hr Delagen ute i sällskaper och hennes uppförande var skickligt och anständ gt, till dess Delagen hade den olyckan att göra bekantskap med en rik man vid namn Delamotte, som han första gången träffade på en frukost hos en bekant, der han hade sin fosterdotter med sig. Delamotte blef då kär i flickan och började göra besök hos Delagen ganska ofta, hvarvid han ofta passade på då denne var borta hemifrån. Det sätt, på hvilket Delamotte härvid betedde sig väckte snart Delagens fruktan ända till den grad , att han flyttade från Paris till Versailles för att begara sin fosterdotter för förförelsen. Hans adress hölls nu noga dold för Delamotte, men beklagligtvis icke för flickans moder, som hade nog låghet att blifva brefbärerska för en -korresponlens emellan flickan och den rike vällustingen, samt slutligen enleverade den förra och öfverlemnade ienne åt förföraren. När målet förekom vid domstol, var fosterfadren Delagen mycket upprörd och gaf äfven en -berättelse om hela tillgången, hvilken väckte nycket deltagande hos åhörarne. Dercfter hördes Deamotte, såsom vittne på flickans sida. Han nekade ikväl att det hade varit brottslighet i hans afsigter vå Josephine (så hette flickan), och utfor i grofva kymford mot Delagen, på hvilken han sökte hvälfva amma afsigt, för hvilken han blifvit beskylld. Domtolens president yttrade sig i starka termer af en ljup harm öfver detta vittnes uppförande, som arit en gift man, men skiljdesfrån sin fru sistidet år och han slutade sin stränga åtvarning med öljande ord: acSkatta er lycklig, min herre, att den lel som fången sjelf tagit i denna affär, hindrat rättisans tjenare att visa er på brottslingarnes bänk, i tället att förekomma såsom vittne. Men om lagen ar skyddat er från förföljelse, så är ni icke derföre nindre brännmärkt i sedlighetens ögon; var det cke ni, som bestack en moder att hon skulle leda itt eget barn inpå lastens väg? var det icke ni om genom rikedomens frestelser ryckte detta barn indan hennes faders beskydd? Om: rikedomen är edrande då den användes till de olyckligas undertöd, så är den i samma.mån vanhedrande, då den