Aftonbladet – 25 november 1842, sida 2

,Ser ni någonting deruppe, Mac Neil?, frågad han med hög stämma. Jag ser ingenting, ädle laird, fast det är si klart att jag nyss sågen strid mellan en falk oc! en häger på andra sidan skogen, svarade dei tillfrågade. Så låt de fångne föras fram, Murdoc,, sad lairden. Jag hoppas de hafva gjort sin bigt., De lemnade nyss kapellet, svarade underbe fälhafvaren på slottet och gick in åt ett hvalf. I detta ögonblick ropade vakten från tornet pi aflösning, och en patrull tågade öfver gården. Få ögonblick derefter framträdde tre männer med händerna bundna på ryggen, ur en port, åt följda af tvänne jättelika väktare. Ser ni ännu ingentingi ropade lairden på nyt upp åt tornet. Jag ser intet; fältet är tomt och öde; sva rade väktaren. Så låt röra klockan,, sade lairden, och du, tillade han till en, som syntes dölja något unde kappan, förrätta din skyldighet. Nu hördes en liten klocka från tornet och des svaga men gälla ljud skrällde i nejden. Dej mannen som lairden tilltalat framträdde till d fångne, fattade den yngste af dem vid armen oc antydde honom kort, med låg röst, att han skull nedlägga sig på stupstocken. Lugnt åtlydde fån gen befallningen; han gick fram till stocken oc! föll på knä. I detta ögonblick skallade röstej från tornet: Håll upp! Jag ser en ryttare jaga fram on skogshörnet. Han sporrar sin häst af all kraft Nu störtade hästen under honom, han synes ut mattad, han kan icke resa sig upp mer. Ryttare lemnar honom och ilar tvärs öfver fältet.n Känner du igen riddar Gordon? ropade lair den uppåt. i Det är väl hans figur, men jag tviflar docl alt det är han sjelf svarade röstenyetvanifrån