Aftonbladet – 25 november 1842, sida 2

före ock anvisningar, som icke i sjelfva verke egt tillräcklig soliditet, aldrig vandrat länge utc utan snart, i andra eller tredje hand, blifvit pre senterade till inlösen. Misstroendet är i dett hänseende alltid den bästa kontrollören och skulle hvad privatbankerna angår, verka starkare, i såm ma mån som bankerna blefve flere, men rättig beten till småsedlars utgifvande inskränkt, hvil ket ändock slutligen blir det medel, hvartill ma måste taga sin tillflykt. Fullkomligt af samm tanke med hr Z. äro vi åter i den omständighe ten, att den nu varande författningen, angåend privatbankerna, är i mer än ett afseende fördöm lig och i längden kommer att medföra mycke skada, utom för aktie-egarne sjelfve, emedan, on det ock icke kan nekas, att dessa banker gifvi anledning till. mer än ett nyttigt företag, hvilke likväl icke heller hade uteblifvit, om författnin gen varit annorlunda ställd, så skall det efter nå gra år komma att visa sig, att kriser, lagsöknin gar och penningeförlägenhet ingalunda blifva min dre till antalet å de orter, der privatbankern hafva sin verkningskrets. Men samma olägenhe ter, utan några ökade fördelar, skulle äfven, s vidt vi, kunne förstå saken, inträffa, om mono polet gjordes ännu oföränderligare, om lånerörel sen öfverflyttades på ett bolag mellan riksbanker d. v. s. staten, och privata: en sammanblandning som vi också icke hört ezga rum på något ställ