Aftonbladet – 24 november 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN eaten — EN Bo4ORM. Danska tidningen aSjallands posten berättar följande. roliga, men Tör modligen upp diktade, historia: För några dagar sedan kom er bonde ridande på en af de vägar, som föra till N:est ved. Tvärs öfver vägen låg en boa, som ett fruntim mer hade tappat. Då bonden närmar sig boan, son sättes i rörelse af en sakta blåst, tror han sig se r orm eller något dylikt odjur. Hästen blir skygg oci vänder, och bonden rider, gripen af fruktan i full kar rier till närmaste by, der han berättar tilldragelser för byfogden. Denne tutar på ögonblicket i hornet samlar något manskap, som han beväpnar med slagor spadar, högafflar o. d., samt begifver sig med sin modiga trupp på väg, för att taga lifvet af det förmen. ta odjuret, som ännu låg tvärs öfver vägen och emellanåt rördes af vinden, hvarvid den bildade flera ring. lar, ej olika en orms. Truppen gjorde halt och 1a. gade sig till anfall. . Imedlertid var det ej så lätt för sockenfogden, som var anförare, att få några ati vara den första angriparen. Hör, Mads,, säger han till en af karlarne, du har varit vid milisen, du har luktat krut, du kan omöjligen vara rädd för honom, som ligger der. Tag du högaffeln och slå ihjel honom. — Det kan du sjelf försöka, Ole; du är anförare, men vi skola nog hjelpa till, bara du har klyft hans hufvudskål. —Nå du då, Jens skräddare; du är alltid så dugtig vid våra gillen, låt se att du har mod i bröstet, och visa dig som cen bra karl., Det må fan göran, svarade Jens skräddare; du är vår sockenfogde, du har tutat ut oss, du kan visa oss vägen också. Under denna tvist drefs boan af cn starkare vindpust in på våra hjeltar, och höjde den ena ändan upp i vädret, hvilken af bönderne togs för ormens hufvud. U.an att besinna sig sprang hela hopen i den största villervalla åt alla sidor och sökte hemmet. En bonde, som kom gående, från motsatt sida, hade någon stund betraktat hela scenen, utan att kunna begripa, hvad som föregick emellan dem; han ville, då han såg dem springa på det sättet, springa efter dem, fick händelsevis ögonen på boan, som låg stilla, närmade sig den försigtigt, tog upp den, gick till staden, annonserade den och fick 4 Rbd. i vedergällning. — EN TURKISK ROMAN. En ung Turk, vid namn Ismail Aga, gifte sig för några månader sedan i Konstantinopel med en Cirkassiska, Isma, som -var utomordentligt skön oeh hvilken han lidelsefullt älskade. En tid lefde de begge makarna lyckliga; då märkte Ismail plötsligen en i ögonen i fallande förändring hos sin hustru. Isma visade köld och likgiltighet vid sin mans varmaste kärlek, och då han insomnat om aftonen, öfverlemnade hon sig åt den häftigaste sorg, till och med i sömnen utstötte hon ljud af ingest och fruktan. Hvarken böner eller hotelser kunde aflocka den olyckliga hennes hemlighet, och Ismail bråkade förgäfves sönder sin hjerna, för att utröna hvad som låg hans hustru om hjertat. Skulle han misstänka hennes trohet? Hon gick alirig ensam ut och lefde i den fullkomligaste afsönIring, ej besökt af någon annan än en Grekinna, som alltid kom, då Ismail var upptagen af sin tjenst kasernen, nära sultanens palats. Skulle denna främing vara en trollqvinna eller annars en fiende till ans lycka? Efter något betänkande förklarade han in fru, att han cj tålde hennes umgänge med Greinnan; men Isma kastade sig för hans fötter och bevor honom med så heta tårar, att han slutligen aftod från sin begäran, men ännu mera styrktes i sin nisstanka. Grekinnans besök fortforo nu, som förut, Ismail, om 6j visste något råd, beslöt slutligen att genom yssnande utforska sin hustrus samtal. En af de fölande dagarne låtsade han gå bort, men väntade i ett lärbeläget hus, till dess han såg Grekinnan komma, ch smög sig. derpå tillbaka till sin boning. Då han alkades Ismas rum, hörde han ömma samtal, eldiga ärlekseder — rusade in, med den blanka dolken i anden, Grekinnan undflyr, men blir genast gripen, ;efunnen vara en man och lemnad i rättvisans händer. På en promenad hade Kisjaki-Sagas, så hette den rottslige, sett Isma och genom tecken gifvit henne in kärlek tillkänna. På samma sätt gaf hon honom tt gynnsamt svar och inbjöd honom att, förklädd till vinna, besöka henne. Sedan den tiden hade beantskapen fortsatts, till dess den bedragne maken! om intrigen på spåren: I en — AAA sc? -s—0s— mmm a