Aftonbladet – 23 november 1842, sida 3

men som han säkert afstår åt er tUlls jag får Ia ga till en annan åt honom.a cRält, rätt så, Katarina ,c sade lairden. cKom bard och läska er, så blir ni bältre sen. cBättre eller sämre, sade Mac Murray dystert; men straxt derpå for han flere gånger med handen öfver ansigtet, liksom han vaknat ur en djup sömn och nu först kommit till klar besinning. Den gamle lairden märkte det och kännande sin bards sätt sade han leende: aSom jag tycker har Mac Murray af sången återfunnit det förlorade. I detta fall må han sjunga för oss den sång, som Glengals söner så gerna höra från hans mun. Huru hbegynner den, Katarina? Katarina böjde sig tull Mac Murray, som nu syntes helt och hållet förändrad. Oga och panna voro icke mer fördunklade, fastmer blickade munterhet ur det förra, och han begynte med dämpad stämma alt sjunga, celler fast mer, att recitera en sång, som hade till föremål klan Forbens bragder. Han klagade deri öfver de döda, prisade de på slagtfältet fallne, eggade och uppmuntrade de närvarande, (Forts. följer.) i PARISISK DOMSTOLSSCEN. Madame Badiguct, som för kort tid sedan förlorat sin man, idkar ett litterärt yike, det vill säga hon har uppsatt ett lånbibliotek, Detta hedervärda fruntimmer lät stämma herrarne Beauveau och Larroche, med yrkande, att de måtte åläggas betala 535 francs i skadeersätning. eidenten: Framställ er fordran, madame. Beaurvcau: Herr president, jag anhåller först inst — Ni må tala, då ordningen kommer till er. Låt inadame tala först. oBeaureav: Jag vill först se Larroche, min medsyarande. Presid.: Beauveau: honom, jag k Han är ej i tillfälle att inställa sig här. Nå väl, mine herrar, jag har ej set aner honom ej, jag är ej heller ond