Aftonbladet – 21 november 1842, sida 3

den aflägsnaste vrån af kyrkan. Det tycktes va ra en af de aldra äldsta; det var en lång fyrkan med: en inskription. Det klara ljusskenet, sor föll på grafvården, drog förnämligast blicken å detta håll... Nu visade sig för ynglingen en syr som ovanligt öfverraskade honom. På sarkofage satt en manlig gestalt, som -på det underbarast sätt måste hafva inkommit i kapellet, då ynglin gen under sin bön -hvarken -hört fotsteg eller set den tätt bredvid belägna dörren öppnas. TI för sta ögonblicket trodde han, att det var den gaml sakristanen, men snart öfvertygades han om mot satsen. Anletsdragen voro honom alldeles främ mande. De tillhörde en uråldrig gubbe. Gestal ten bar en grå drägt af en snitt, som ynglinger påminde sig hafva sett på mycket gamla mål ningar. Mannens ögon voro fästade på marken; fö öfrigt buro hans drag uttrycket af något smärtan de eller snarare af en djup sorg; gestaltens hän der hvilade på ett svärd, som han tycktes stödj: sig på. — Länge betraktade ynglingen denna un derbara uppenbarelse; den blef orörlig, som er bildstod, icke den minsta förändring var märk. bar, annat än den, som frambragtes genom der vexlande belysningen af det i mångfaldiga brytningar skiftande färgspelet af ljusstrålarne, som omsväfvade gestalten och än lät den framträd: i tydligare Konturer, än, liksom genomskinlig försvinna i ett skiftande ljust töcken. — Fler: minuter hade så-förflutit, innan ynglingen beslö sig att träda närmare. Solen skickade just sir sista afskedsstråle genom det brokiga fönstret Med hvarje steg, ynglingen nalkades, bief gestalen blekare, konturerna mera otydliga; nu befann