Aftonbladet – 21 november 1842, sida 3

J—H— MMMM j tornet. Familjen bevarar ännu riddaren de la Basties hår till evigt minne., Och de voro förut vänner och bekanta? sade ynglingen med en rysning. Ja, de. voro vänner, fortfor den gamle. Var det inte ungefär likaså med Hamiltons och Douglas, midt i Edinburg, då de träffades vid parlamentets sammankomst? Borgrarne kalla denna strid ännu i dag för gatsopningen, emedan gatorna blefvo liksom rensopade från Hamiltonar. Den der sir David af Wedderburn var också med dervid. Han kom för att understödja Douglas parti, lät med släggor slå in stadsportarne och inträngde i staden. Sir Patrik Hamilton hade rådt . till fred; men då sir Jacob Hamilton af Draphane, en naturlig son till grefven af Arran, en man af vildt och grymt sinnelag, förebrådde bonom feghet, utropade han: Du ljuger, falske bastard! Jag skall i dag fäkta der du inte vågar låta se dig, och störtade derpå ut på gatan. Genast upplågade striden; den ädie sir Patrik stupade, under det grefven och hans son, bastarden, satte sig upp på en och samme kolarehäst och hals öfver hufvud begåfvo sig ut genom stadsportarne. — Men jag står här bara och pratar och hindrar er i er andakt., Den gamle linkade så godt hans lamhet i ena foten tillät honom ut ur kapellet, som han sakta illslöt, och ynglingen närmade sig högaltaret, vid hvars sida han knäföll, under det han uppdrog en liten bönbok ur barmen och läste några böner. — Solen var just i nedgåendet. En sista stråle ipplyste ännu det heliga rummet och föll just på en grafvård, som stod gent emot högaltaret i