Aftonbladet – 21 november 1842, sida 2

blomma, och en vid: stafven vacklande gubbe, med isgrått hår, in uti kapellet på slottet Cororaff. Den unga mannen hade i sitt yttre något modigt, ridderligt och dertill ovanligt behagfullt. Hans sköna ansigte, de öppna och glada anletsdragen voro af det slag, som vid första ögonblieket intaga. Mössan, med örnfjäidern, betäckte en yppig rikedom af bruna, ringlande lockar, som nedföllo på skuldrorna och halsen, då han, vid inträdet i kapellet, aftog sin hufvudbetäckning, för att andäktigt korsa sig och bestänka: sig med vatten ur det vid dörren stående vigvattenskärlet. Ynglingens kilt (den skottska rocken) bar samma färger, som anföraren för den till skogen anlände truppen. Gubben, söm följde ynglingen, syntes vara ett slags sakristan. Hans hufvud var helt och hållet kalt, med undantag af några hvita lockar i nacken, och ett stort ärr löpte midt öfver hjessan. HKlansfärgerna voro olika den unga mannens, de gingo i svart och grönt, utan någon blandning af rödt. Kapellet, hvaruti begge inträdde, hade, i alseende på utrymme och prydnader, snarare förtjent namn af kyrka, och var åtminstone värdigt det mäktiga slott, hvars hela östra flygel det intog. Det var af en betydlig längd och bredd. Ehuru det endast hade ett altare, så var likväl detta smyekadt med tvenne sköna marmorbilder, och tabernaklets prydnader, äfvensom de gammalmodiga altarbilderna, skimrade af förgyllningar. På kapellets båda sidor befunno sig, dels fristående, dels infogade i väggarna monumenter och grafvårdar öfver slottets fordna egare. De fleste föreställde de döda liggande, klädde i deras har. . T nesk, på grafvårdarna, dock var detta endast fallet