Aftonbladet – 17 november 1842, sida 3

Ryssland får ingen predikan hållas, utan att först vara framlagd för censorn. Om, slutiigen, ryska regeringen beröfvar den katholska kyrkan en årlig inkomst af 250,000 rubler och försäkrar, att det sker i denna kyrkas eget intresse och för att lindra de andliges möda vid inkomsternas uppbärande; så är det ungefär som vår franska revolution, hvilken ville hafva kyrkogodsen indragna blott för det andliga ständets egen fördel. Men den fransyska tidningen fäster tislika uppmärksamheten på skilnaden meilan då och nu. Då, säger den, var intoleransen på sätt och vis en artikel i Europas allmänna rätt, men sedermera är to!eransen förkunnad sisom stor politisk princip, först af Katharina II och Fredrik II, om äfven mer af religiös likgi tighet, in af aktning för samvetets rätt. Den har inträngt i alla begrepp, bruk och lagar; i sjelfva Ryssland vårdades den uppriktigt geno.n kejsar Alexanders äkta kristliga anda. Nu finnes den öfverallt, utom i de ryska ukaserna. Har kejsaren då förgätit, att den var ett af lifsvilkoren för hans rikes kraft och styrka? Om han nu plötsligen öfvergår till grundsatser, som äro raka motsatser till dem, hvilka gjort hans rike stort, så är det ett farligt experiment, och det är, så väl för Rysslands, som för menskligtetens bästa, att hoppas, att det miss yckas. J——R