Aftonbladet – 17 november 1842, sida 3

mal korpral vid namn Giass, som vid den tiden hade nära uttjent sin kapitulationstid, fick på sin begäran afsked och tillstånd att stanna qvar, tillika med sin hustru, en Hottentottska, ett barn och två sjösoldater af hans regemente. De tvi sednare ledsnade likväl snart vid detta afskilda !efnadssätt och begagnade tillfället att med et! hvalfiskfångareskepp, som besökte ön, öfvergilva densamma och lemna den gamle Glass att ensam förblitva öns monark, med sin hustru och sit: barn till undersåtare. Ön ligger högt; omkrivg 1000 fot öfver hafsytan bildar den en platå, hvarifrån den vulkaniska spetsen skjuter ytterligare upp till en höjd af 7600 fot. På dennes spets är en ofantlig krater, numera fylld med vatten, så att den bildar en sjö, kring hvars stränder albatrossen och andra sjöfoglar hafva sina bon. Platån är alldeles obeboelig, till följd af dess ojemnhet; den har ej mindre än fyratio smärre vulkanspetsar; det enda odlingsbara landet utgöres af en sex till sju engelska mils sträcka af blott 17, till V4 mils bredd, mellan det högsta berget och hafvet, öfver hvilket den ändå ligger mellan 40 och 30 fot. Ifrån att vara en eremitboning för en enda man, har Tristan dAcunha numera fått en folkmängd af 73 persöner, och bland dem äro femton barn af öns garale guvernör Glass. Med barn och barnabarz stiger hans afkomma redan till 27 personer. Hans döttrar äro vackra, ehuru något mörka till hyn, och hafva utan svårighet blifvit försörjda med män. Det kan tyckas besynnerligt huru de be komma dem, men någon brist på friare har icke försports. En mängd Amerikanska hvalfiskfängare besöka ön, der de kunna förse sig med potatis och vatten; tid efter annan har en del af deras besättning qvarstannat. Ett icke så obetydligt antal fartyg har äfven lidit skeppsbrott vid ön, men i den gamla :guvernören hafva besättningarne funnit en hjelpsamhet som gör honom all