Aftonbladet – 16 november 1842, sida 3

husets kommittÅs undersökning af dervarande associations-bankers inverkan, nemligen att Engelska bankens förnämsta skyldighet, den att hålla vård ör. ver de ädla metallernas motsvariga inoch utförsel, numera vers omöjlig att med säkerhet fullgöra, se dan dertill erforderliga åtgärder kumde helt och hål. let omintetgöras af associations-bankerne, hvilka, di Eagelska banken funne nödigt inskränka sina dis. konteringar, för att derigenom nedtvinga öfverdrif ten i spekulationer och dymedelst återföra de ädla metallerna, voro å deras sida oförhindrade att deremot öka sina utlåningar och deraf följande sedelemissioner.p Den slutföljd, hvartill författaren härifrån leder sig är: att privatbankerne alls icke böra på eget bevåg få utgifva några myntrepresentativer, utan i stället filialkontor för riksbanken inrättas i provinserna; i sammanhang hvarmed har ger en komplimang åt den supponerade höge författaren af den nyss utkomna brochyren om banker, i hvilken brochyr nyssnämnda ide efter hans förmening för första gången blifvit uttryckt. Det är i deana slutföljd, som vi ej kunne instämma med Hr Z., likasom icke i hans åsigt om vådan af allt slags sedelutgifning från privatbanker. Det ligger visst utom allt tvifvel, att det bästa för ett land är, om hela den deten af dess cirkulationskapital, som går i den kontanta dagliga rörelsen, består i metallisk valuta; och detta bevisar sig tydligast af Frankrikes exempel, som, oaktadt sina enorma statsutgifter, nästan oafbrutet stigit i välstånd ifrån den stund, då den sunda och kloka utvägen vidtogs, att pappersmynt der icke får fianas på mindre belopp än 500 francs — 240 Rdr Bko. Men detta resultat kan icke helt och hillet vin: nas hos oss, innan äfven riksbankens smärre sedlar blifva 2flysta ur rörelsen; en grundsats, som äfven ligger tydligen innefattad, ehuru ej uttryckt i Hr Z:s inledande räsonnemang, ty inaan det sker hjelper ej privatbankssedlarnes afskaffande ensamt mot det onda att silfret vid påkommande ofördelaktiga handelsförbållandenr vandrar ut ur bankens hvalf. Om åter en så radikal förändring äfven med bankens sedlar änou på länge ej kan emotses, d. v. s. icke förr än mängden hinner öfvertyga sig om fördelen sch nödvändigheten deraf, skole vi aldrig uppböra med vårt gamla påstående om angelägenheten, att privatbankerna ej må få utgifva småsedlar, 3ch vi skulle till och med för egen del vilja. fasställa deras minimum till 33 Rdår 46 sk. Bko. Vi känne ganska väl det utomordentligt starka intresse, kanske snart nog öfvermäktizt både Ständer och Reg., som sätter sig häremot, emedan det förnämligast är på de små sediarna, som aktisägarne i privatbankerna göra sina stora vinster; men detta förändrar icke sjelfva satsens sanning, och den tid varder nog kommande, då man blifver vis af skadan, och då financiella olyckor och kriser skola visa nödvändigheten af en sådan inskränkning. Blir åter denna en gång vidtagen och bankernas monopolier derjemte uppböra, hvaraf en stor del af provinsernes invånare redan hafva känning, så är tillika det värrsta uadanröjdt af den speciella olägenhet, som privatbankssedlarna nu medföra vid liqviden af utskylderna. Svårigheten i sådana frågor som denna är otvilvelaktigt att finna en lämplig medelväg enellan återgången till ett strypsystem och för mycken slapphet. Att landet nu behöfver ett större rörelsekapital än för 20 år sedan, veta alla, och att detta behof ej tillfredsställes af bankosedelstocken, utan enskilda kreditanstalter emväl dertill äro behöfliga och vida ändamålsnligare än låneamstalter för statens räkning, medan de förra, nb. väl kontrollerade och unler sträng ansvarighet, förvaltas bättre, kan väl :fven anses såsom gilvet af erfarenheten. Deröre är det i vår tanka olämpligt, att förklara rig mot privatbankerna i allmänhet; fastmera vör deras uppkomst på allt sätt underlättas, men leremot verkningskretsen för hvar och en serskildt begränsas af sådana försigtighetsmått, att le hvarken å ena sidan blifva stater i staen, som kunna bjuda och befalla öfver landets skonomiska välfärd, el:er å den andra leda till svindlande spekulationer eller till den öfverdrift i jefnadssättet och sorglöshet för framtiden, hvarull vi Svenskar ty värr redan af naturen äro vg mycket böjde. — Vi kunne i detta afseende ej heller underlåta, att äfven nu påminna om, hvad häromdagen i Aftonbladet yttrades ingående en högt påkallad förändring af banodissontens reglemente, till förmiskning af de nu vaande många omsättningsterminerna. Deremot unde och borde den lättnad göras i handelsliskontens rörelse, att diskonten vid förfallotiden jelf inkasserade de hypothiserade reverserna, varigenom låntagaren undveke att behöfva vid msättningstiden serskildt negotiera den lånade umman på kort tid innan han kan återfå och ndrifva hypotbeket, hvilket leder till en onödig änteförlust och omgång. ons X-— VV -——s RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Genom inbrott i ett hus vid Stadsgården, vortstulos I sår afton från en dräng 92592 Rdr Ras,